Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon är Lucia i nya arenan

Tänk dig en kulen decembermorgon. Tänk dig en utkyld ishall. Tänk dig en ung person med nakna armar.

Men Elly fryser inte.

Av henne får jag lära mig att man inte fryser i strumpbyxor, att snurrighet kan tränas bort och att även om något känns läskigt, måste man våga. För man kan lära sig att ramla rätt.

Annons

Klockan är halv åtta denna måndag morgon och i A-hallen tränar hockeysponsorer. I B-hallen tränar en ensam tjej i en sport som är långt borta från sponsorer och tidningsrubriker.

Tonerna från Mission: Impossible studsar i den kalla luften.

Så här luktar en ny ishall, tänker jag.

Då dyker hon upp på isen i svart dräkt och svarta handskar. Det är ingen isprinsessa vi talar om här, utan en tuff spion med den bästa skridskoteknik man kan tänka sig. Elly Olsson är 15 år.

Jag sitter på den kalla bänken och förundras över drivet som denna tjej har, som tränar tidiga morgnar och sena kvällar. Och när hon gör höga hopp, tänker jag på att hon inte bär ett enda skydd. Bara strumpbyxor och träningskläder.

Hon förklarar att konståkare skadar sig förhållandevis lite, de lär sig att ramla på rätt sätt.

– Men jag har mycket blåmärken och jag skadade ryggen för ett tag sedan, berättar Elly.

Elly är den enda i IF Castor som har egen tränartid. Tränaren heter Jenny Mattsson. Dessutom är det första året som Elly tävlar i A-serien, en nivå under elitserien.

– Hon är väldigt duktig och när hon väl bestämmer sig, då ger hon järnet, säger tränaren Jenny.

Elly började åka skridskor redan när hon var åtta år. Hon har precis sökt in på Konståkningsgymnasiet i Örebro och Uppsala. Efter nyår får hon besked.

– Konståkning handlar om att jag vill ha roligt. Nu går jag Prolympia och det har varit svårt att hålla koll på skolarbetet också, men nu har jag fått till det, säger hon.

Hon tränar sex av sju dagar i veckan, nio timmar isträning, resten är markträning. Den mentala biten jobbar hon på hela tiden. Tveksamheter och rädsla finns men hon vet att hon måste våga prova.

– Jag var så nervös på tävlingar och jag grävde ner mig, men jag tog mig ur de banorna och tänkte framåt.

Nya arenan är en dröm för Elly. Det var invigning förra helgen och denna måndag är den första vardagen på arenan för henne.

– Det finns till och med en mikro i omklädningsrummet så att vi kan värma mat under långa träningspass.

Elly fokuserar, tar fart och gör piruetter. Ramlar och kliver upp igen. Sedan kör hon igenom sitt program med musik från Mission:impossible. Och det är inget omöjligt uppdrag, förutom leendet som vill visa sig.

– Till det här programmet ska jag mer ha ett spionuttryck, jag är inte världens bästa på att hålla ett pokerface, säger Elly och skrattar.

Jag sätter mig på bänken igen och tänker att hon förutom styrka, smidighet och balans även är skådespelerska. Hon lever sig in i rollen som spion. Eller som Jenny Mattson sammanfattar sporten:

– Det är fokus hela tiden, tänk dig att springa ett 800 meters lopp och le hela tiden, så är konståkning.

Elly dansar förbi mig med sina skridskor, hon sträcker upp armarna i luften som om hon ägde världen. Även det lär Elly mig.