Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon hamnade mitt i "negerdebatten"

Yenie Vera var nio månader gammal när hon 1991 kom från Colombia och blev en i familjen Lundbeck i Svenstavik.

Annons

Hon växte upp med två systrar, också de adopterade från Colombia.

– Hemma har jag aldrig varit färgad, säger Yenie och berättar varmt om sina föräldrar och syskon.

Det är ett sådant samhälle hon vill leva i, där alla är lika även om de ser olika ut.

"Jävla neger" och "äckliga svartskalle" var tillmälen hon i perioder fick höra av andra barn under skoltiden. Det och andra glåpord senare i livet fanns med när hon i söndags kväll hemma i lägenheten i Östersund skrev om "negerdebatten" på Facebook.

Det var ett inlägg som letade sig vidare till nyhetssajten "Nyheter24" och som på mindre än ett dygn hade fått fler än 10 000 reaktioner.

"Negerdebatten" är en ibland återkommande debatt där vissa bland annat krävt att den 1930-talsunkna "Tintin i Kongo" ska få finnas på barnbibliotek om boken en gång placerats där, och där andra nu upprörs till bristningsgränsen över att Sveriges Television vill klippa bort att det berättas att Pippi Långstrumps pappa är negerkung.

Att Astrid Lindgrensällskapet inte har något emot ändringen till "kung" är inget som berör försvararna av ursprungsboken, och inte heller att Astrid Lindgren själv på 1980-talet sa att hon aldrig skulle ha använt ett ord som negerkung om hon skrivit om Pippi då.

Yenies föräldrar läste om Pippi för barnen, och massor av andra böcker. Men Yenie hörde aldrig, eller kommer inte ihåg, hur Pippi Långstrumps pappa beskrevs.

I vuxen ålder har hon läst om Pippi för barnen på de förskolor där hon jobbat. Då har hon hoppat över raderna om negerkungen.

– Neger. Jag har aldrig hört det i något bra sammanhang.

– Jag är inte färgad. Jag är Yenie.

Yenie säger att hon tror att det går så sakta framåt i samhället vad gäller tolerans och respekt för andra, men att det ibland är bakslag.

Hon är bekymrad över allt som människor vräker ur sig på sociala medier på nätet, ofta i skydd av anonymitet.

– Det har blivit ett fegt medium.

Hon tror att det är samtal människor emellan som är medlet mot rasism och andra former av attacker mot personer, och att människor börjar fundera på vilka reaktioner ord väcker både hos dem själva och hos andra.

– Jag är optimist. Det händer mycket bra saker också. Det får man inte glömma.