Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon har hjärtat i en väska

Hon sitter på sängkanten på avdelning 7 på Östersunds lasarett och tittar ut genom fönstret. Tiden går långsamt.

Det enda som hörs i rummet är hennes hjärtslag som kommer från en väska på golvet bredvid sängen.

Tove Jenssen, 23 år, har fullt med tjocka slangar i magen. Slangarna är fastsydda i hjärtat och förser hennes eget hjärta med syresatt blod. På golvet står en liten väska på hjul, liknande en kabinväska, i väskan ligger den maskin som gör att Tove lever.

– Mitt hjärta har bara en kapacitet på 10 procent. Det är maskinen som sköter resten, säger hon med stadig röst.

Hon har under de senaste tre månaderna fått hela sitt liv förändrat. Helt utan förvarning.

Det började med att hon kände ett tungt tryck över bröstet. Eftersom hon var gravid i vecka 32 trodde hon att det var barnet som växte och sparkade uppåt.

– Men då tröttheten tilltog tvingade mamma mig att uppsöka sjukhuset, berättar Tove.

Då kom chocken som visade att Toves hjärta var både kraftigt förstorat och försämrat och hade endast en kapacitet på 10 procent av full kraft.

– Jag flögs akut till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg där min lille son förlöstes, då i 33:e veckan. Förlossningen gick bra. För min egen del sa de till mig att det kan antingen bli bättre eller sämre. Det blev tyvärr sämre, berättar Tove Jenssen och tittar ut genom fönstret som hon gjort så många gånger den senaste tiden.

I hennes huvud far ständigt tankar om varför hon drabbats, om skuld gentemot såväl barnen som hennes make därhemma i Torvalla. I bland mår hon bra.

– Men ibland blir det värre. Men man lever ju i alla fall. Och det är huvudsaken, sammanfattar hon sin situation.

Det enda som hörs i rummet är pumpljudet från hennes konstgjorda hjärta i väskan på golvet, eller den maskin som förser hennes hjärta med syresatt blod eftersom hennes eget hjärta inte klarar det. Maskinen låter ganska mycket. På gränsen till irriterande. Hon är mycket uppmärksam på minsta missljud i apparaten.

– Jag blir ibland som fixerad av ljudet. Jag lyssnar efter minsta avvikelse. Har försökt att sätta in proppar i öronen men då hör jag bara det mekaniska ljudet inifrån kroppen. Det ljudet är ännu värre. Men hur det än är så är jag oerhört tacksam. Pumpen är ju vägen till mitt nya liv, säger hon.

På bordet bredvid sängen står några av alla de 18 mediciner hon måste ta fyra gånger per dag. På ett annat bord en hög med dvd-filmer. Dagarna blir långa, erkänner hon.

Efter förlossningen på Sahlgrenska sövdes hon ner, dessutom kyldes hon ner till 34 grader. Hon lades på så sätt att hennes hjärna inte skulle kollapsa. Hon var nedsövd i flera veckor innan hon kunde skickas hem till sjukhuset i Östersund.

– Det kändes underbart att få komma hem igen och att ha möjligheten att dagligen träffa mina barn och min man. Kontakten med barnen gav mig genast bättre värden, säger hon och skrattar till.

Orsaken till att hennes hjärta förstorades är oklart. Det kan ha genetiska orsaker men det kan också vara orsakat av en förkylning.

– Jag gick från att vara en blivande två-barnsmamma med hela sommaren planerad till att nu knappt kunna träffa barnen, säger hon.

Nu väntar Tove på att bli tillräckligt stark för att kunna åka ned till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Väl där startar den långa väntan på ett nytt hjärta som ska passa henne, ett hjärta med rätt vävnad och rätt blodgrupp. Väntan kan ta upp till ett år.

Går allt väl väntar henne därefter ett långt liv med barnen Adrian och Emilio och maken Alexander, männen i hennes liv.

-------------

Nästan alla kan bli donatorer

De allra flesta människor i Sverige har förutsättningar att bli donatorer. Och det finns egentligen inga åldersgränser.
Ingen behöver avstå från att donera på grund av ålder, levnadsvanor eller sjukdomar. ​​​Många tror att man måste vara ung när man avlider för att kunna donera organ och vävnader. Så är det inte alls. Äldre donatorer kan ofta ge sin lever, sina njurar, hornhinnor och hjärtklaffar till betydligt yngre mottagare.

Man kan mycket väl bli donator även om man fyllt 75 år eller mer.
Det är inte åldern utan organens och vävnadernas kondition som avgör om en donation är möjlig eller inte. Och man behöver inte själv avgöra om man duger som donator. Det gör sjukvården.

För att kunna komma ifråga som organdonator måste man vårdas med respirator när döden inträffar. Därför är det enbart patienter som avlider på en intensivvårdsavdelning som blir aktuella som organdonatorer.

De som inte kan donera organ kan ofta donera vävnader. Varje år genomförs cirka 1 000 vävnadstransplantationer i Sverige. Hornhinnetransplantationer förhöjer livskvaliteten för omkring 600 personer med allvarliga ögonsjukdomar.

På socialstyrelsens hemsida kan du fylla i ett formulär för ditt donationskort, fyll i dina uppgifter. Välj mellan fyra olika naturmotiv på ditt donationskort och skriv ut. Berätta för närstående att du vill donera och att du därför fyllt i ett donationskort. Förvara kortet synligt, gärna i plånboken.

Källa: Socialstyrelsen