Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon har skrivit bok om mammans liv och det svåraste en förälder kan vara med om

/
  • – Det finns ofta mycket symbolik i diktböcker, men jag har försökt skriva väldigt enkelt, säger Gunilla Johansson.
  • Samspelet mellan barn och förälder är något som intresserar Gunilla Johansson mycket.
  • Gunilla Johansson har släppt boken

Hon älskade att höra sin mamma berätta. Om friarna som kom, om hur världen såg ut i början på 1900-talet, om livet i stort.
Nu finns historierna samlade i boken "Stenen i grunden" som skildrar en stark kvinna med integritet. En egenskap som många gånger var nödvändig med en man som var känd i länet.
Men boken rymmer också mörkret och berättelsen om det värsta som kan drabba en förälder.

Annons

"Nu börjar Gunilla tänka och minnas igen", brukade en av systrarna säga när Gunilla Johanssons tankar letade sig inåt och bakåt i tiden. Hon har alltid tyckt om historia, minnen och att tänka på människans inre och just därför var det också en befrielse när hon förstod att hon ville jobba som psykolog och psykoterapeut.

Skrivandet har hon hittat till på senare år och denna gång är det moderns historia som blivit föremål för en bok. "Stenen i grunden" är Gunillas andra i ordningen. Den första, "Konsten att fånga en hingst", kom 2006 och är en prosabok om en pojke i Jämtland. Handlingen grundar sig mycket på fadern Sven O Perssons historier, men den handlar inte om honom.

"Stenen i grunden" är mammans historia, sedd genom dotter Gunillas ögon. En dotter som verkligen såg sin mor, var nyfiken på henne, var inkännande.

– Jag brukade göra intervjuer med henne och hon var väldigt förtjust i det. Hon var en person som ville synas och glittra men hon fick lägga band på sig och vara en duktig hemmafru medan han (pappan) var oerhört aktiv och byggde företag, ja en koncern så småningom, säger Gunilla.

Mamma Rut berättade ofta om hur uppvaktad hon var och Gunilla lyssnade fascinerat. Nu finns historierna i de prosalyriska styckena och dikterna. Korta styckena med mycket känsla.

– Jag skrev i korta, förtätade stycken för att jag ville fånga essensen i tanken och känslan. Jag har försökt skriva ur ett barns perspektiv och barn ser inte saker i långa sammanhängande berättelser.

Var det självklart att skriva på det här viset?

– Nej, jag skrev en hel roman först men i den formen kunde jag inte fånga den rätta känslan.

Gunillas föräldrar träffades i Boden när mamma Rut bara var 17 år och koncernen som pappan byggde upp var Person Invest. Gunilla föddes i Östersund och växte bland annat upp i Odensala, men somrarna tillbringades på en fäbodvall i Spikbodarna. Det är en plats som betyder mycket för henne. Vid gammelstugan låg en sten som var viktig för mamman eftersom den liknade hennes barndoms sten vid Lillån i Boden. Och en dag var den borta.

– Jag letade överallt efter den, men insåg tillslut att den måste ligga i stugans stengrund som nyligen hade lagts om. Och så är det. Det finns inte bara en sten i grunden, det finns många och det är hur de förhåller sig till varandra som är det viktiga, säger hon och tillägger;

– Det är kanske är själva sökandet som är det viktiga.

Hon fick också en annan insikt.

– Jag växte upp i en tid då man talade om liv och människor på ett så svart-vitt sätt. Det var som det var och inte så mycket att göra åt. När jag insåg att det inte var så enkelt så började mitt sökande. Jag begrep att människan också formas av sina upplevelser och att vi har möjlighet att förändras och utvecklas.

Tänkte din mor som alla andra, använde det enkla tankesättet?

– Ja, hon var ett barn av sin tid, men hade också en reflekterande sida. Hon älskade att höra när jag berättade om mitt yrke. Vi kunde sitta här och dricka kaffe och berätta för varandra. Hon var en stark kvinna och inte särskilt imponerad över pappas framgångar.

Gunilla skrattar och fortsätter:

– Hon hade en integritet och en tåga i sig och det tyckte jag om. Hon tog strid när det behövdes. För mig hade det nog varit väldigt ödesdigert om hon hade varit en passiv kvinna underkastad mannen.

Raderna "mest av allt älskar jag dig för protesterna" i boken skvallrar om den starka modern. Men det finns också mörker. Gunilla skriver om en dröm som mamman berättat om som handlade om Gunillas äldsta son. Det var en sorglig dröm som kunde tolkas som att mamman fick ett varsel om sonens sjukdom och död.

– Mamma hade god intuition som pappa brukade säga och det hände att han bjöd hem människor för att få hennes utlåtande om deras karaktär.

– En morgon ville hon inte stiga upp och berättade att hon hade drömt om en kyrka och en så sorglig begravning. Hon sa också att det var mycket folk i kyrkan, som det kan vara när unga människor går bort. Hon undrade också över mina barn och jag förstod att hon hade drömt något som handlade om något av mina barn.

Mor och dotter pratade inte mer om saken, men drömmen dröjde sig kvar i Gunillas medvetande.

– När min äldsta son några månader senare får en svår hjärntumör så förstår jag att han inte kommer leva. Mamma dog några månader efter Johans insjuknande så förlusterna av dem båda kom nära varandra och finns också inflätade i några av bokens texter.

Gunilla och hennes mor pratade aldrig om drömmen eller Johans död. Det var för svårt för dem båda. Gunillas hade inte heller möjlighet att vara lika närvarande som tidigare under mammans sista tid. På det viset är också boken ett slags avslut, ett tack till modern som betydde så mycket och som var så levande.

– Livet är inte bara villkor utan också en ovillkorlig kärlek som jag kände att jag fick. Och det är nog så att jag vill ge tillbaka.

Läs också:

Ulla skrev om mörkret och den frånvarande fadern

I helgen är det dags för smidesfestival

De ställde ut rymdmonster och insekter

Annons