Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon springer 130 mil på fjället

Christine Hägglund är en löparentusiast med smak för det äventyrliga. Just nu är hon ute på en löpartur längs den svenska fjällkedjan från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder.

Annons

Christine genomför löparäventyret helt ensam och övernattar oftast i det tält hon bär med sig. Men hon nattar också i STF-stugor och hos vänner hon finner längs turen.

Att ge sig ut på den här löparturen har länge varit en dröm för Christine. Hon startade första juli från Treriksröset med en ryggsäck fylld med tält, sovsäck och vad hon behövde för att klara sig själv.

– Att få springa längs den svenska fjällkedjan känns fint. Jag hoppas komma fram till Grövelsjön i mitten av augusti, det beror på vad jag upplever under vägen, skrev hon på sin blogg före start.

Löpningen inleddes med flera veckors regn, sen kom värmen och med värmen kom mygg och bromsar. Just nu befinner Christine sig i trakterna söder om Åkersjön. Hon avverkat 110 av den totalt cirka 130 mil långa turen. Hon försöker snitta på 35 kilometer per dag. Det mesta har gått bra så här långt, men skavsår, regn och mygg har hon fått nog av.

– Egentligen ville jag dra iväg i det tysta, men insåg ganska snabbt att jag behövde hjälp med en massa saker. Plötsligt fanns då många människor som kan så mycket och verkligen ville hjälpa mig att få ihop rätt grejer, säger Christine.

Enda missödet var i början då hon föll så illa att fjällräddningen fick hämta henne för att sy ihop hennes knä sjukhuset i Kiruna.

– Efter två dagar hos en kompis kunde jag börja gå så smått. Nu är jag helt återställd. Utöver det är det bara skavsår och mygg som gjort det lite besvärligt för mig, säger Christine.

Hon har aldrig ångrat att hon startade sitt äventyr.

– Kanske ifrågasatt mig själv någon gång, men aldrig ångrat, säger hon.

Under de första två veckorna ältade hon många tankar, rensade knoppen.

– Något jag funderat mycket på senaste veckan är tacksamhet. Hur jag kan bli så lycklig över att någon skänker en bit renkött, en dusch, erbjuder rena torra lakan att sova i. Sånt vi tar för givet men som blir så betydelsefull nu. Och hur oerhört tacksam jag är över möjligheten att få göra det här, med familjen som ställer upp och stöttar

– Nu har jag ro i skallen. Jag tänker jag mest på var jag sätter fötterna och vilken stig jag ska följa, säger hon.

Följer hon rätt stig når hon slutmålet Grövelsjön i slutet av nästa vecka.