Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur är det på förskolan?

Ulla-Britt Blomqvist är förskolechef i Östersunds kommun på Centrala Norra.

Hur ser barngrupperna ut? 

– Vi är tre personal på en barngrupp med 18 barn och har en öppentid på 12 timmar per dag. Det blir bara 1,5 timme per dag som alla tre i personalen är på plats samtidigt. Att ha 17 barn till frukost är inte ovanligt. Barnen har längre vistelsetid nu på förskolan. Det finns grupper i åldrarna 1 till 3 år, 3 till 5 år och syskongrupper med 1 till 5-åringar.

– Det är helt klart högre pedagogiska krav på personalen nu. De ska dokumentera på ett helt annat sätt och det tar tid från barngruppen.

Upplever du att barn är mer stressade i dag än förr?

– Det upplever jag inte. Men det klart de har varit med om mycket mera upplevelser och aktiviteter tidigare i åldern nu än vad som var vanligt förr.

– Det finns en bra kamratskap i grupperna och jag har stabil personal. Om någon inte mår så bra har vi tätare utvecklingssamtal. Det kan ju bero på ändrade familjeförhållande till exempel.

Hur ser du på anknytningsprocessen mellan barn och föräldrar?

– Anknytning är en jätteviktig fråga som vi brukar prata om. Det är många barn som bor halva tiden hos ena föräldern och den andra hos den andra föräldern. Men vi försöker ge alla barn en bra och trygg vistelse på förskolan, vi arbetar med barns självkänsla som ger bra grogrund för livet och tillit till andra människor.

Hinner barnen få den tid de behöver med sina föräldrar?

– Det jag märker är att allt fler föräldrar jobbar 100 procent nu. Färre går ner till 75 procent. Det finns väl ekonomiska skäl för det. Men det handlar ju om kvalitet och inte om kvantitet, när det gäller den tid som man är tillsammans.

Men visst måste det vara svårt att få till kvalitetstid när alla är trötta klockan halvsex och ska fixa middag?

– Jo, så kan det vara.

Om du ser tio år tillbaka, vad ser du för skillnad?

– Jag behöver mer resurser nu för barn med särskilda behov, det kan man ju fundera på vad det beror på. Förr kanske vi hann med alla barn på ett annat sätt.

 – Mycket handlar om ekonomi. Det är klart att det är barnen som får betala när vi inte hinner med varje barns behov.