Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur kunde du vara så dum att du tog fram grillen?

Det finns ett ogint och osympatiskt drag hos många surkartar bland jämtarna som yttrar sig ungefär så här:

Annons

Intet ont anande person: Tänk vilket härligt väder vi har i dag! Klarblå himmel och 23 grader varmt!

Surkarten: I dag, ja! Men det går snart över. Jag har då inte tagit av mig långkalsongerna än och snöskoveln står framme, det kan du skriva upp.

Intet ont anande person (nu något nedslagen): Men det är i alla fall härligt att det dagarna blir längre och längre ...

Surkarten: Håhåjaja, det vänder snart, snart är det lucia igen, och förresten så är då inte jag överdrivet förtjust i det här ljuset för man kan ju inte sova på morgnarna, och fågeljävlarna för ju ett sånt oliv redan vid 4-tiden, och det far ju så mycket pollen i luften nuförtiden att det går ju inte att andas, så var det inte när jag växte upp, det kan du skriva upp, men det är väl de här EU-modifierade insekterna som ställer till det.

Intet ont anande person (nu lätt irriterad): Finns det någon tid på året som passar dig egentligen?

Surkarten: När stockholmarnas sportlov är slut, det kan du skriva upp! Då står jag vid vägkanten och skrattar åt stadsjeeparna deras som rostar ihop av vägsaltet! Men vänta bara tills vi stryper av vattenkraftselen, då blir det besvärligt med ismaskinerna på Café Opera!

Det jag tänker på är förstås slutet av april, när våren närmast gick över i försommar med temperaturer runt 20-strecket. Vi kunde äta middag ute på altanen två kvällar på raken vilket aldrig hänt förut så tidigt på säsongen.

Med tacksamhet, glädje och förundran gladdes vi åt yrvakna humlor som lockats av lövträdens knoppar och vår vinbärsgelé. Visst förstod både jag och du och vi allesammans att det skulle komma bakslag i form av kyla och snöfall, men visst måste man väl ha rätt att glädja sig åt vackert väder medan det ännu pågår?

Inte enligt surkartens logik. Man ska inte glädja sig åt sådant som inte varar för evigt, och knappt ens då.

När det blir kallt och snön faller i början av maj kan man tycka att det känns lite skönt att minnas att man faktiskt kunde ha grillpremiär redan i april, men surkarten ler snett och hånfullt i stället. "Hur fan kunde du vara så jävla dum att du släpade fram grillen", skrockar hen och spottar en snusstråle farligt nära dina skor.

Det här bittersura gnället bärs av många som en sorts hederstecken på bröstkorgen, gärna fäst vid ett gråmögligt ordensband som hänger snett över offerkoftan.

Du och jag och alla vi vet att bakslagen också går över, vintern kommer att dra sig tillbaka och det blir sommar. Faktiskt är det så. Men surkarten behöver inte leta länge för att hitta annat att spy sin galla över.

Storsjöyran till exempel, denna folkfest i form av en stadsfestival som tvärtemot alla andra lyckats undvika konkurs, den kan man hetsa upp sig över tills det skummar i mungiporna. Att ha mage att under 2 av 365 dagar ta inträde av vanligt, hederligt folk som vill gå genom stan!

Och torget är ju en bedrövelse, kalt och tomt. Thomée ska vi bara inte prata om. Att göra sig av med båt som nästan ingen vill åka med längre, det är ju ungefär som att dränka levande kattungar. Grymt och plågsamt.

Just 2014 är något av surkartarnas favoritår. Den 25 maj är det val till Europaparlamentet och i september är det allmänna val, och är det något som surkartarna verkligen avskyr så är det politiker i allmänhet och EU-parlamentariker i synnerhet. Här finns det att gnällas över så man knappt har tid att sova om nätterna (vilken ändå inte går på grund av ljus och fågelsång)!

Vägsalt, flyktingar, vargar, vindkraft, feminism och klimatspektaklet – surkarten vill inte att skattemedlen ska gå till de här suspekta verksamheterna. Om den politiska majoriteten vill något annat än surkarten ska surkarten ändå slippa.

"Ni som tycker att vi ska ta emot så många flyktingar, låt dem bo hemma hos er", föreslår surkarten, och lägger gärna till något om vård, skola och omsorg. Surkarten skulle självfallet aldrig ens för en dag kunna tänka sig att ge ett handtag till de pensionärer hen säger sig brinna så hett för, men det är ju en helt annan sak.

Sådär, nu är det färdiggnällt för min del. Nu ser jag fram emot sol och sommar och fram till dess finns det faktiskt infravärme.