Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur märks kulturen när Arenan invigs...?

Upplysning! var det gemensamma temat när alla skickliga konstnärer och konsthantverkare som samsas under Drejeriets gemensamma tak ställer till med julutställning. Det är alltid så kul att få se vad de hittar på när kreativiteten får flöda.

Annons

Upplysning är ju ett mångtydigt tema. Och visst dominerar ljusstakarna utställningen. Men flera är gjorda med en spännande knorr. Linda Svedbergs snöbollar och framför allt krubbor är i sin enkelhet både klassiska och smarta. Staffan Alm gjorde en annorlunda adventsgrupp av fyra upplysningsmän som man kan tända på. Anniki Anderssons stora skepp och de förakterskepp som hänger på väggen är väldigt fascinerande.

Det lilla gallerirummet på Drejeriet är både stämningsfullt och roande. Och den som vill ha upplysning på alla sätt kan titta på Gunhild Åkerbloms ljusinstallation där ljuset får lysa genom ett glas med namnen på upplysningens alla storheter.

Utställningen finns kvar på Drejeriet till jul.

• På Härke konstcentrum blev det ett mycket kärt återseende. Det känns som det var ett tag sedan jag fick uppleva en hel utställning med Jukka Nyströms fascinerande konst. Det är drygt tio år sedan jag mötte hans verk första gången på Folkets hus Konsthylla.

Det jag minns från första mötet är de fascinerande träskulpturerna i snygga färger med psykedelisk touch, det är verken med strimlat färgat papper som skapar sådan rörelse i papperet och det är det omtumlande mönsterspäckade måleriet med orientalisk inspiration och en doft av 1960-talets flower power-estetik.

Mycket finns kvar när Jukka Nyström nu ställer ut under några veckor på Härke konstcentrum.

Men det är på alla sätt ännu mer fascinerande i dag.

Träskulpturerna på väggarna blir i några fall till klockor och innehåller gärna små skåp och lådor.

De skönt sammansatta väggskulpturerna har både drag av totempålar, altare och barndomens byggsatser.

Målningarna har blivit större, ännu mer innehållsrika, ännu mer varierade färgskalor och får gärna inslag av collage.

En stor målning använder till exempel garn över ytan som skapar liv och djup även om garnet inte alltid syns.

I utställningen finns också mängder med mindre collage. De är inramade med glas. Och det är inte vid ett ytligt betraktande så lätt att förstå vilket minutiöst hantverk som ligger bakom dessa collage.

Små, små, små pappersbitar förs på målade ytor, bilder byggs upp av smala remsor papper, det som vid ett ytligt betraktande kan se ut som något som skapats i en dator är i själva verket resultatet av en mycket omsorgsfull skaparprocess.

Att vandra runt i Härkes gallerirum just nu är något speciellt.

För om konstskapande är ett hantverk som kräver ett hantverkskunnande så kan det aldrig bli mer än vad som visas där nu.

Här är aldrig någon enkel lösning vald, här kan det aldrig bli för mycket av något och även det minsta billigaste verket är ett resultat av många, många timmars arbete.

Och även om man frigör sig från den djupa beundran man bara måste känna för själv hantverket så räcker det egentligen att låta sig översköljas av detta hav av färger, mönster och underfundiga motiv för att kapitulera helt.

Jukka Nyström kommer från Ytterån. Hans konst har under de tio år som gått sedan jag mötte honom första gången på Konsthyllan bara blivit ännu mer fascinerande. Det är helt egensinnigt. Och det är väldigt bra.

Det borde vara dags för honom att kliva in till gallerierna i centrala Östersund nu.

• Jag har aldrig förstått varför det här landets alla sportbarer ska se så lika ut och framför allt varför de måste handla så mycket om Boston och USA.

När Östersunds nya sportbar Le Sport nu öppnar har de sökt sig till det lokala och har suttit länge i fotoarkiven hos Länstidningen och Östersunds-Posten för att kunna lyfta fram lokal sport och lokala sportbilder.

Det är märkligt hur fräscht det känns med att söka i lokala arkiv i stället för att bara använda en färdig sändning sportmemorabilia utan hjärta och känsla.

• Konståret är på väg mot sitt slut.

Några vernissager till återstår under nästa helg. I fredags gavs den årliga Jämten ut. En viktig publikation om den lokala kulturen och det lokala kulturlivet.

I Jämten återfinns en hel del texter om konst. Jag gillar särskilt artiklarna om Rosa Taikon och om Johan Olof Olsson Ous.

Dessutom finns där tre konstpauser om Rune Sigvard, Staffan Schönberg och Ewa Carlsson. Själv har jag i Jämten försökt sammanfatta konståret 2012-13, ett år som mest handlade om en utställning som inte blev av.

• Nu kommer en text helt utan ironi, eller jo, lite ironi är det nog…

Det stormade runt Skidskyttet i helgen, ja, inte runt alla pengar som vi skattebetalare glatt lägger varje år i anläggningen som är så viktig för Östersunds kommun. Nej, mer så att tävlingar inte blev av eller flyttades på grund av blåsten i Östersund.

Att Östersund är ett blåshål har varit känt i århundraden. Nu har vi också förmedlat den bilden till hela Europa.

Men jag hoppas att kommunpolitikerna inte gick vilse i alla mingel med sponsorer och skidskyttepotentater.

Jag hoppas att några av dem tog sig till Stora kyrkan i söndags och upplevde adventskonserten till stöd för Juliaresan och Barncancerfonden. Lokala unga artister som Andréa Lundquist, Lumberjack & The Suits och Matilda Melin visade att Östersund är en stad full av talang av högsta klass.

Östersund som kulturstad står tydligen bättre pall för motvind än vad dyra satsningar på en smal vintersport som skidskytte verkar göra.

Och till helgen öppnar Östersunds nya Arena.

En Arena som jag hoppas är fullbokad av massor av kulturevenemang, eller...?

Ser för övrigt att Henrik Dorsin ger sig ut på landsomfattande turné till kulturhus och större teatrar landet runt. Till Östersund kommer han i vart fall inte trots att han kompas av Den Vedervärdiga Orkestern Från Hoting…