Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur ska en mamma vara?

M (som har barn) frågar om jag funderat på hur jag vill vara som mamma.

Annons

– Öhh, har inte riktigt tänkt på det, svarar jag och rycker på axlarna. Så vi pratar om något annat.

. Hur vill jag vara som mamma egentligen? Jag kommer på några saker:

Jag vill vara en mamma som lär mina barn att män och kvinnor är lika mycket värda.

Jag vill vara en mamma som lär mina barn att alla människor är lika mycket värda, oavsett hudfärg, religion eller sexuell läggning.

Om jag får en pojke vill jag uppfostra honom till en jämställd man som gärna delar det framtida familjeansvaret med en eventuell partner. Om jag får en flicka vill jag lära henne att hon inte behöver vara duktig jämt. (Om ni inte förstår vad jag menar, läs boken ”Familjens projektledare säger upp sig”.)

Om jag får en pojke vill jag vara en mamma som låter min son leka med dockor, klä sig i klänningar och bära rosa gummistövlar med blommor på, om det är det han vill. Min dotter får gärna klättra i träd fast hon har en ”fin” klänning på sig. Varför tolk-as det som anses ”killigt” ofta som något positivt och det ”tjejiga” som något negativt? Jag vill vara en mamma som diskuterar sådana saker med mina barn.

Jag vill vara en mamma som hjälper mina barn få en bra självkänsla och bli trygga i sig själva. Jag vill lära dem att skönhet kommer inifrån och att de är fina som de är, även om någon försöker inbilla dem något annat.

Jag vill prata med mina barn. Jag har läst någonstans att föräldrar pratar i genomsnitt åtta minuter per dag med barnen, komprimerad tid alltså. Det blir mycket ”nej”, ”inte nu”, ”borsta tänderna nu”, ”nu är det dags för pyjamas” och så vidare. Jag vill prata om hur samhället ser ut, världen, politik, kultur, allt. Kanske inte när barnet är spädbarn, men sen.

Jag vill vara en mamma som lär mina barn att inte mobba andra barn.

Jag vill vara en mamma som ger mina barn så mycket kärlek och trygghet att de aldrig behöver ta droger för att fly från verkligheten.

Och seriöst. Hur ska jag klara det här? Tänk om ungarna umgås med några riktiga snorungar när de växer upp och tar till sig deras värderingar och glömmer mina? Tänk om de blir ligister ändå?

Usch, det här känns nästan dömt att misslyckas.

Nästa gång jag träffar M frågar jag henne hur hon har tänkt. Hur vill hon vara som mamma? Hon skrattar lite lätt och säger:

– Tja, jag vet inte riktigt. Snäll, tror jag. Jag vill vara en snäll mamma.

Där satt den. Jag börjar om från början:

Jag vill vara en mamma som är snäll. Snäll, varm, go, kärleksfull och trygg vill jag vara.

Det ska jag nog klara av. Sen får allt annat lösa sig med tiden.

Mer läsning

Annons