Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur skulle Östersund sett ut med ett centralt fängelse?

"Måndagen den 27 februari. På eftermiddagen kom Ingrid till mig. Då gick Karin, jag och Ingrid till Häktesbacken och åkte spark. Sedan kom också Anhild dit ..."

Annons

Texten är hämtad från Ida Larssons dagbok från 1905, och beskriver ett av de vinternöjen man ägnade sig åt som barn i Östersund för cirka 100 år sedan. Både barn och vuxna roade sig med att åka spark och kälke utför våra gator som sluttade ner mot Storsjön. Om kvällarna kunde man höra glada skratt och skrik från ungdomar och vuxna som susade ner för gatorna, ibland även förfriskade av diverse drycker. Och även om det då inte var så mycket trafik, så hade man ju inte samma goda belysning som i dag. Därför övervägde man förbud på grund av olyckor.

Men vart låg nu då Häktesbacken? Det är nog inte många Östersundsbor som vet att där vårt sjukhus är beläget i dag, fanns en byggnad som hade en helt annan funktion för oss människor… Med sin front mot Prästgatan, stod ett av stadens historiskt största och mest respektingivande byggnader. Här stod en gång Jämtlands Länscellfängelse.

Året 1861 uppfördes fängelset, ritat av arkitekten Vilhelm Theodor Ankarswärd. Han ritade för övrigt även Långholmens fängelse i Stockholm, som i dag fungerar som hotell och vandrarhem med både restauranger och museum. Man kan bara fantisera om hur det skulle ha sett ut i dag om byggnaden med kringmiljöer hade fått vara kvar. Kanske hade det haft samma funktion och status som turistattraktion som Långholmen har i dag?

1861 var staden Östersund mer som en liten by och Jämtlands Länscellfängelse var genom sina torn och tre våningar av gulputsad tegelfasad den största byggnaden i staden. Det måste verkligen ha varit en imponerande syn. Med framsidan rakt ut mot söder efter Prästgatan såg man byggnadens rikt utsmyckade entréport i nygotiskt stil och med höga vakttorn i vardera hörn. Bakåt vette byggnaden som ett långhus mot norr. På baksidan fanns en rastgård indelat i tårtbitar som var omgivet av en hög mur med ett vakttorn i mitten.

Det lämpligaste namnet på gränden utanför blev alltså Cellgränd. Och det namnet fick stå sig ända fram till 1928, då man bytte till Fältjägargränd efter I5:s regemente kvarteret ovanför. Men ofta så sätter vi medborgare våra egna namn på byggnader eller platser. För barnen i Östersund var det helt enkelt Häktesbacken.

Fängelset som var byggt enligt Philadelfiasystemet inrymde, förutom 34 celler, mittkorridorer som en stor galleria med balkong och bryggor där cellerna var placerade längs ytterväggarna som man i dag ser på amerikansk film. Där fanns även tingssal och kontor för fängelsedirektören, samt lokal för präst och läkare och en sjuksal. Kostnaden för hela bygget slutade på 81 725 kronor.

Fängelset har genom åren flera namn, till exempel "Jämtlands Länscellfängelse" och "Länsfängelset i Östersund". 1911 fick byggnaden namnet "Kronohäktet" och 1941 "Rannsakningshäktet". Sitt slutgiltiga namn fick fängelset 1946: "Fångvårds-anstalten i Östersund".

Fängelset togs i användning i november 1861 och lades ner i september 1969. Och trots att byggnaden förklarades som kulturminnesmärke redan 1935 så revs det 1970. Då fick det ge plats åt det nya sjukhusets utbyggnad. Denna del av Östersund fick ett helt nytt utseende.

Vill ni veta mer om Fängelset, fångvården och brott och straff i Jämtland, gör ett besök till Landsarkivet i Östersund eller gå in på deras hemsida. Då kan ni också få veta mer om Ida Larssons och hennes dagbok, som på ett mycket levande sätt beskriver ett barns upplevelser och Östersunds miljöer för 100 år sedan.

Artikeln kommer från 100 % Östersund.