Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I dag vigs hon till stiftets nya biskop

Eva Nordung Byström har arbetat som präst i drygt 30 år.
Den 14 december vigs hon till biskop i Härnösands stift.
– Det är en hisnande känsla, säger hon.

Annons

De senaste tio åren har Eva varit kyrkoherde i Arnäs Gideå Trehörningsjö pastorat. Hon ser fram emot sitt nya uppdrag, att få göra något nytt. Samtidigt har hon separationsångest från sin gamla arbetsplats där hon har trivts bra.

– Det är väldigt kluvna känslor.

Biskop är inget jobb man söker, man nomineras. Eva blev nominerad även i förra biskopsvalet 2009. Då kom hon undan med "blotta förskräckelsen" som hon själv uttrycker det. Sedan dess har hon brottats med tanken på att själv en dag bli biskop.

Att bli stiftets högsta ledare har aldrig varit en dröm för Eva.

Hon hade heller inga ambitioner att bli kyrkoherde 2004 och därmed arbetsledare med allt vad det innebär. Det var personer i hennes omgivning som tyckte att hon skulle ha ledaruppdrag.

– Jag har aldrig varit någon karriärist, jag har inte sett mig själv som ledare, berättar Eva.

Arbetsledning har däremot visat sig vara något som hon har trivs utmärkt med. Eva uppskattar blandningen av administration och andligt ledarskap.

Som biskop blir hon nu den som har det fulla pastorala ansvaret i Härnösands stift. Hon har ett tillsynsansvar, vilket innebär att hon ska se till så att församlingarna i stiftet håller sig till den evangelisk-lutherska läran. Och om något inte står rätt till blir det hennes uppgift att ta tag i problemen eller konflikterna.

I uppdraget ska hon framför allt stötta församlingar och underlätta deras arbete. Eva betonar att kyrkan inte är som en koncern där en nationell nivå styr lokal nivå. Det är i stället de lokala församlingarna som är experter på sin närmiljö och som bestämmer över sin verksamhet.

Eva är övertygad om att kyrkan har en viktig uppgift i dagens samhälle.

– Kyrkan står för hoppet om att det finns kämpaglöd för det goda och rätta i samhället, säger hon och fortsätter:

– Det finns en andlig dimension som bär, det är ingen gammal sägen.

Eva är uppvuxen i ett hem med troende föräldrar. Hon har däremot aldrig känt sig tvingad att bli kristen. Under tonåren fanns tvivel och hon brottades med tron. Men hela tiden kom hon tillbaka till Gud.

– Jag har starkt upplevt en egen personlig andlig kamp.

I övre tonåren började tankarna på att bli präst få fäste. Ett steg som inte var enkelt att ta. I omkring tre år brottades Eva med sin kallelse.

– Men när jag väl tog steget har jag aldrig tvivlat på min kallelse.

I början av sin prästbana kunde hon emellanåt tvivla på sin egen förmåga att räcka till. Hon tvivlade däremot aldrig på att hon valt rätt väg i livet. De senaste 15 åren har hon känt sig helt bekväm i sin yrkesroll.

Att nu bli biskop är på många sätt fortfarande ogreppbart för Eva. Men hon ser fram emot sitt nya uppdrag och är inte rädd för att säga vad hon tycker när det behövs. I Örnsköldsvik har hon bland annat "stått på barrikaderna" och kämpat för hbtq-personers rättigheter.

Kommer du att vara mycket synlig i samhällsdebatten som biskop?

– Inte med betoning på mycket, men när det behövs. Det är viktigt att kyrkans röst hörs med jämna mellanrum, säger Eva.

Efter att ha vigts till biskop den 14 december väntar en mottagningsgudstjänt i Domkyrkan i Härnösand den 20 december. Sedan tänker Eva ta ut lite välbehövlig semester.

Det första stora uppdraget som biskop blir att ta emot en ny kyrkoherde i Grundsunda församling på trettondag jul.

Hur tror du invånarna i Västernorrlands och Jämtlands län kommer att märka av att det är du som är biskop?

– Jag kommer väl förhoppningsvis att märkas på samma sätt som mina företrädare – att jag finns ute i församlingarna och pastoraten och märks i tidningarna ibland. Sedan hoppas jag att jag kan sprida glädje och framtidstro, att det kan bil en del av mitt signum. Det är det jag hoppas. Sedan får vi se om jag kan leva upp till det.