Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I huvudet är det bara fotboll – lär känna framgångssagan Curtis Edwards

Från England till svenska division 3 till allsvenskan på mindre än ett halvår. Många har läst om hans framgångar och sett engelsmannen spela, sporten försökte lära känna Curtis Edwards på djupet.

Vem är Curtis Edwards utanför fotbollsplanen, hur har han tagit sig hit och vad drömmer han om? I huvudet på succévärvningen är det mycket fotboll, han är en tänkare och analyserar sitt eget spel, lagets prestationer och sina förbättringspunkter varje dag.

Vad gör du när du inte spelar fotboll?

– Inte mycket egentligen, jag bara väntar på nästa dag. Jag går inte ut så mycket utan jag går hem, går till gymmet på kvällarna och chillar. Jag har några vänner här men mest hänger jag med laget. Gero bor granne med mig så vi hänger en del. Men egentligen väntar jag mest på att det ska bli en ny dag, säger Edwards.

Trivs du då?

– Ja, jag älskar det. Jag njuter av att spela fotboll, livet är lätt här och jag njuter av det. Det är bra jämfört med vart jag har varit de senaste två åren. Jag kunde aldrig tro att det här skulle hända igen. När jag slutade spela i Middlesbrough trodde jag inte att det skulle bli mer.

Edwards hade ett uppehåll på nästan två år där han inte spelat mer än lite fotboll på skoj. Han jobbade hos sin pappa och trivdes inte med sin tillvaro. Ju längre han gick utan fotboll desto sämre mådde han.

Så när Brian Wake hörde av sig och ville ha engelsmannen till sin trupp i division 3-laget Ytterhogdal tvivlade han aldrig en sekund. Livet utan fotboll stod han inte ut med.

– Han hörde av sig och det var aldrig någon tvekan, jag bestämde mig redan i första samtalet. Jag ville spela igen och när jag kom till Sverige förra året så tränade jag bara hårt för att bli redo och ta vara på chansen.

Edwards saknade fotbollen och letade efter lag i England men tyckte inte att det fanns tillräckligt att välja på. När Brain Wake ringde från Ytterhogdal fick livet en snabb vändning. Han hittade ju inga alternativ i England och han tycker om den svenska fotbollen.

Nu fick han lämna England, hemstaden Middlesbrough och familjen; mamma, pappa, sina två systrar och en bror. Han hade känt en längtan att få komma därifrån.

– Från att jag var tio år var allt bara serverat för mig i Middlesbrough. Det gjorde att jag slutade jobba hårt och det var därför de gjorde sig av med mig. Det var där jag svek mig själv, säger han.

När han inte fick spela kvar började han jobba hos sin pappa inom byggbranschen. Något han vantrivdes med då han kände att det inte var något för honom. Hela tiden hade han fotboll på näthinnan. Visst saknar han familjen, men han vill inte tillbaka till England.

– Jag saknar dem men försöker att inte tänka på det för att kunna njuta av tillvaron här. Det gjorde jag ju inte där eftersom jag kommit ifrån fotbollen. Jag var van att bara glida runt och spela fotboll och ha det enkelt. Så när jag började jobba måndag till fredag hos pappa slutade jag känna glädje. Jag kunde bara spela lite på lördagar. Jag vill bara spela fotboll, annars känner jag mig inte hel.

Steget från två års uppehåll till spela i division 3 var inte så stort för honom.

– Det är bara fotboll, det kommer naturligt. Jag har nog inte tänkt så mycket på det. Visst är det svårt ibland men det är rätt enkelt att komma in och lira med grabbarna. Jag är lyckligt lottad som har kommit till den här klubben. För andra klubbar kan vara svåra att komma in i men här är det inte så.

– Hade jag inte haft så bra människor runt mig hade jag kanske börjat tänkt på min familj mycket och sådant, men nu är det väldigt lätt att fokusera på annat.

Familjen följer matcherna över internet och de hörs så ofta de kan. De skickar meddelanden och delar det han gör. Tydligt stolta över hans framgångar i Sverige. Ännu har de inte kunnat hälsa på för att jobbet har kommit emellan men Curtis Edwards är glad att de i alla fall kan se honom spela.

– De tycker att jag spelar bra, så jag är glad för det. De skickar ofta meddelanden att det sett mig. Jag hoppas att pappa ska lyckas hitta lite tid över för att komma och se mig innan säsongen är slut. Det vore bra för honom att komma och se hur det är.

Var det bara fotbollen du saknade i England eller var det något annat som fattades?

– Nej det var bara hela situationen att inte spela fotboll. Jag kände ingen lycka alls. Nyckeln för att jag ska må bra är att spela. Det blev tydligt då. Att få komma och spela fotboll utomlands är dröm som blivit sann. Det är ett nytt kapitel i livet. Jag har lärt mig mycket om mig själv sedan dess. För att vara ärlig vill jag inte gå tillbaka. Jag vill bara stanna här och fortsätta spela.

Han kommer att åka hem till familjen i England över jul för att umgås och tillbringa tid med dem, men han erkänner att han mest bara kommer längta tills säsongen drar igång igen. Så var det när han spelade i division 3. Då åkte han hem över oktober för att stanna i England i tre månader men allt han ville var att komma tillbaka.

– Det slutade alltid med att jag åkte tillbaka tidigare för att jag var uttråkad i England.

Nu är han mittfältare i Östersunds FK och har sedan han kom i somras hunnit göra två allsvenska mål.

– Jag trivs bra i laget. Jag gillar verkligen spelstilen den passar verkligen mig hur Graham vill att vi ska spela.

Hur skulle du beskriva din spelstil?

– Jag är en väldigt teknisk spelare, jag har bra spelsinne och hanterar bollen lätt. Jag kanske inte är den starkaste spelaren men jag får ihop ganska mycket löpning som kompensation. Jag behöver inte tacklas jag kan springa mycket i stället. Jag skulle kunna bli lite starkare visst, men det är samtidigt inte jag heller. Jag vill inte ändra på den jag är, utan jobba med det jag är bra på.

På frågan om vad han drömmer om i framtiden är han ödmjuk och visar stor kärlek till Östersund.

– Jag kan inte se mig själv spela någon annanstans. Jag trivs så bra här. Jag är chockad över hur ofta jag blir vald att spela. Det chockar mig fortfarande när jag är med i elvan för det väntar jag mig inte. Därför är det lite svårt att drömma bortom detta när jag fortfarande är så glad över allt jag får här. Kanske vågar jag sätta högre mål till nästa säsong. Men för nu vill jag bara vara lycklig så länge jag njuter av fotbollen, man vet aldrig vad som kan hända.

Kan du se dig själv spela i en annan allsvensk klubb?

– Nej, jag kan inte tänka mig det just nu. Som jag sa tror jag att det är svårt att komma in i en annan klubb. Det var lätt att komma in i laget här.

Östersund är speciellt, i laget finns inte så många egna produkter. Staden är inte så stor och spelarna kommer från olika delar av Sverige, olika delar av världen till och med. Och Östersund är inte så stort. Laget blir automatiskt sammansvetsat på fritiden då de inte känner så många här. Tittar man på en ÖFK-träning så är det högt till tak. Stämningen är god och fotbollsglädjen är stor, såväl dedikationen till att utvecklas och viljan att vinna.

– Vi har mycket roligt ihop. Jag tror det är för att vi är så nära, alla kommer från olika platser. Vi upplever samma sak, det är bra att vi finns för varandra och gör mycket roligt ihop. Det syns också på planen sedan att vi är vana att tillbringa tid tillsammans.

Att spela fotboll, det kan han mer än väl. Att ta sig in i truppen var kanske inte heller så svårt, men att gå från en division 3-spelare till att bli en av allsvenskans största snackisar är inte alltid så lätt, sedan intåget i allsvenskan har han fått en hel del uppmärksamhet i media.

– Det känns så konstigt, jag är ju inte van vid det. Jag ser saker om mig själv över allt och folk skickar saker om mig hela tiden. Jag läser lite men jag försöker att inte läsa för mycket. Jag vill mest bara fokusera på fotboll.

Du kan verka lite blyg ibland, stämmer det?

– Jag är väldigt blyg, ja. Grabbarna skulle nog säga att när jag först kom till laget så var jag väldigt blyg, men när man ger mig lite tid och när jag får lära känna alla lite bättre så är det lättare. Men jag tror nog att jag är väldigt blyg med nya människor.

Sedan då, hur är du när du inte är blyg längre?

– Ibland är jag rätt högljudd, jag älskar att skämta runt och så, jag tror jag är rätt rolig faktiskt, säger han på sitt blyga vis och skrattar.

– Jag tror det!

– Nej men jag är mest väldigt lugn, jag tänker inte på saker allt för mycket. Förutom fotboll.

Fotboll, ja. Curtis Edwards sa precis att han inte tänker så mycket på saker och ting. Han är ingen ältare. Förutom när det kommer till fotboll. Kanske är det en av hans största styrkor? Hans sinne för spelet och hans sätt att läsa av situationer. Han tänker inte på annat än fotboll och han vill inte göra annat än att spela fotboll. När han har tränat klart för dagen så lever han bara vidare genom vetskapen att han nästa dag ska få spela igen.

Kanske är det hans största akilleshäl? Han har nämligen problem att släppa de misstag han gör. Trots att han gör mål i en match kan en felpassning äta upp honom från insidan. Han kämpar mycket med sina tankar kring sina prestationer.

– Jag känner ofta att jag kan göra bättre ifrån mig oavsett hur bra det har gått. Jag har nog haft det problemet sedan jag var liten, jag har alltid tänkt så. Om jag missplacerade en passning kunde jag låta det störa mig till nästa match. Det var ett stort problem, speciellt när jag spelade i Middlesbrough, där brukade min tränare säga åt mig att sluta tänka negativt och fokusera på spelet. Under den tiden jag grämde mig över mina misstag hann ju spelet fortgå i flera sekunder så det behövde jag jobba på, säger han och fortsätter:

– Graham säger också det, att man hela tiden måste fokusera på nästa ingripande och glömma allt annat. Det är något jag fortfarande får jobba på.

Hur är det att ha så höga krav och spela i allsvenskan där alla i så fall kan se dina misstag?

– Det är jobbigt. Man har hela tiden i bakhuvudet att man inte vill göra några misstag för då är det så många som ser det och tycker att man gör ett dåligt jobb för att man gjort ett misstag. När jag själv kollat tillbaka på vår matcher kan jag se mig själv göra bra saker men det är bar a de dåliga jag minns och har med mig i bakhuvudet. Jag minns aldrig det som är bra. Om jag skjuter ett mål men sedan gör en dålig passning så tänker jag "mitt mål spelar ingen roll nu när jag gjorde en så dålig passning".

– Så... Det måste jag verkligen jobba på.

Senast när du gjorde mål hemma mot Helsingborg ropade supporterklubben Falkarna från hemma stå ut ditt namn så det ekade över hela arenan, det måste ju kännas bra?

– För att vara ärlig så uppfattade jag aldrig att de skrek mitt namn, men jag hör takten på deras ramsor och deras klapp. Det ger mig massa motivation. Den rytmen ligger i mig, jag hör dem hela matchen och ibland känns det som om jag sjunger med och klappar i takt jag också. Det är galet, de hörs så mycket att jag har dem i mitt huvud hela matchen. Jag älskar det när man går in för en stor match och ser de stora flaggorna. Ibland känns det som att man sviker dem när man förlorar en match, men de sviker aldrig oss. De är bara glada över var vi är och hur vi tagit oss hit. Det är stort för staden.

Hur kändes det att spela i division 3 för en ganska liten publik, till att spela framför en nästan fullsatt Jämtkraft arena?

– Det var nervöst. Men man får så mycket motivation av det också. Det hjälper oss väldigt mycket tror jag. Det är nog därför vi är så starka hemma också. Det höjer vårt fokus när alla tittar och hejar. Jag tror det får en att spela bättre. Jag brukar tänka om jag gör något dåligt; "aaah, nu har alla de här människorna sett det".

Du berättade att det var Brian Wake som tog dig till Sverige och även var nyckeln till att du hamnade i Östersund. Vad betyder han för dig?

– Han har betytt mycket. Han har hjälpt mig att komma till Sverige. Jag hade inte så mycket hopp när jag först kom, jag var bara glad över att ens spela i division 3. Jag spelade uppenbarligen bra och tänkte inte på att flytta någonstans. Jag var bara glad där.

– Det var Graham Potter och Brian Wake som hade kontakt med varandra och Brain har alltid pushat mig och sagt åt mig att aldrig nöja mig med att bara spela i division 3.

Har ni fortfarande kontakt?

– Ja vi skriver till varandra nästan varje dag. Han tittar på mina matcher. Han var på Helsingborg senast och textar mig alltid och säger att han följer mig och jag håller koll på honom. Jag är så tacksam, så fort jag fick den här möjligheten pratade jag med honom och berättade hur tacksam jag är för allt han har gjort. För att han tog mig hit. Utan honom hade jag nog fortfarande varit i England.

Efter att ha pratat med Brian Wake om Curtis så märks det att det som Curtis beskriver är ömsesidigt.

– Curtis är en jättebra kille. Han är en fin männsika ohch jag är stolt över att vi är vänner. Jag hade kontakt med hans tränare i England så jag visste när han kom att han var bra. Jag är heller inte överraskad att det går så bra för honom i ÖFK.

Brian berättar lite kort om Edwards första tid i Ytterhogdal:

– Han kom med ganska dåligt självförtroende, det är inte så lätt för killar som får nej från sina klubbar där vid 19-års åldern. Det är jättesvårt och Curtis hade inte så mycket självförtroende. Men i Ytterhogdal försöker vi skapa en miljö för våra spelare att kunna fortsätta lyckas och slussas vidare om det krävs.

Brian Wake peppade Edwards att tro på sig själv.

– Han behövde mer självförtroende och jag sa åt honom att tro på sig själv. Och det gjorde han. Han har jobbat jättehårt och han förtjänar allt! Han har ju förmågan. Han kom till oss och var besviken över hur det blev i England. Men titta på honom nu. Han är verkligen en riktig förebild för spelare i Ytterhogdal, han har visat att man kan lyckas, säger Brian Wake.

Men nu spelar han i Östersunds FK, framgångslaget som klättrat från division 2 till allsvenskan på fem år under vingarna på Graham Potter och hans fotbollsfilosofi.

– Graham och Billy är fantastiska, de lägger ner så mycket tid och hjärta på det här. De tror på oss och tror att allt är möjligt. Graham vet alltid vad som är rätt och fel och han har en lösning på allt.

Håller alla i laget med om det Graham säger?

– Ja, för han har alltid rätt. Han kan så mycket fotboll. Hans sätt är det bästa sättet att spela fotboll enligt mig. Och hela laget är så lyckliga att vi just nu är på sjunde plats i tabellen. Men med det här gänget kan vi inte vara nöjda. Självklart vill vi vinna allsvenskan. Det skulle vara som att en dröm blev sann, jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas, fantastiskt. Kunde vi bara spela borta som vi gör hemma så skulle vi vara i toppen direkt.

Varför gör ni inte det?

– Jag vet inte. Vi är väl så beroende av våra fans. Jag vet faktiskt inte annars. Vi måste komma på något så vi kan vinna borta.

Eftersom att fotboll hela tiden finns med dig i tankarna undrar man ju om du är en riktig vinnarskalle, tål du att förlora?

– Man måste alltid tänka på att vinna för att kunna vara en vinnare. Man måste sluta spela om man inte vill vinna. Varje match måste man spela med inställningen att man ska vinna.

Gäller det andra saker också, inte bara fotboll, tål du att förlora?

– Det är nog mest fotboll, andra saker kan man låta andra vinna. Om man vinner över någon hela tiden kan de bli ledsna så man måste ge dem en chans och låta dem vinna, du vet. Det kan vara lite elakt om man bara fortsätter att vinna hela, hela tiden. Men det är ju alltid skönt att vinna, skrattar han.

– Jag gillar inte att vinna på någon annans bekostnad, typ över vänner eller så. Jag vill bara vinna fotbollsmatcher. Jag kan acceptera en förlust men det är svårt. Det tar ett par dagar. Än i dag tänker jag på vår senaste match.

Hur förbereder du dig inför nästa match?

– Jag tar bara in allt som Graham säger. Han ger oss all information vi behöver. Vi ser videos och analyserar allt. Han ändrar hur man ser på saker, man tror man har sina egna idéer men sen kommer han in och säger hur det egentligen är. Och alla håller med, för han har alltid rätt. Det går inte att inte hålla med.

Vad gillar du hans idéer utanför spelplanen, jag tänker till exempel på galakvällen senast?

– Gaaah, suckar Edwards:

– Det var nog det mest nervösa jag gjort i hela mitt liv! Vi har övat och övat och man känner sig så bekväm framför vår lilla grupp så helt plötsligt hör man sig själv säga att man kan tänka sig att sjunga, just för att man är bekväm i laget. Men sen när vi kom där framför alla människor, då skakade jag. Jag var så nervös! Men det är fantastiskt att vi kan ge det till våra fans.

Känner du dig som en kändis när du går på stan i Östersund, är det många som tittar efter dig?

– Nja, jag går sällan på stan själv. Och när jag väl gör det så går jag ganska snabbt med sänker huvudet lite grann.

Efter att ha tagit pulsen på Curtis Edwards och kommit honom lite på djupet så kan man ju konstatera att tre ord som beskriver honom bra rättvist är: fotboll, fotboll och mer fotboll.