Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I mörkaste Jämtland

Jag tycker det mesta man gör i mörker blir intensivare.

Annons

Självklart är det fint med solsken och klarblå himmel och nog uppskattar jag en bra läslampa men i vissa sammanhang är mörker en extra krydda.

När jag var liten grabb på en ö i skärgården klagade mamma och sa att dagarna blev så korta på vintern. Det mörknade väl vid fyra och sen var vi i princip inne. Eldade, lagade mat och om det var helg eller lov blev det långa turneringar i alfapet eller othello. TV så klart. Jag minns några sådana där helkvällssatsningar där allt hängde ihop hela kvällen och vi satt där, belysta framifrån av tv:n och bakifrån av kakelugnen. På vardagsrumsbordet stod en hög fotogenlampa som numera, sedan föräldrarna flyttat till en lägenhet i stan, står på mitt bord. Det här var innan fredagsmys blev reklamjingel och helt genomkommersialiserat men i princip rådde råmys och skön gemenskap. Och mörker. Inne såklart, fotogenlampan gav knappast läsljus, de andra ljuskällorna var också sparsamma. Ute var det helt kolsvart. Inga grannar, inga vägar, ingenting i ljusväg. Vid vissa väderlekar kunde ljuset från Oxelösund spegla sig i himlen när man trevade sig till utedasset men det var allt. Kanske låter det som 1800-talet men det var bara vanlig svensk glesbygd på 1980-talet.

Den första pannlampan jag köpte var en revolution. Plötsligt gick det att cykla över ön på stigar och traktorstigar hela kvällarna och i princip allt som gick att göra på dagen gick nu också att göra på kvällen. Ungefär samtidigt började jag nog intressera mig för krogliv och tjejer och även vissa kombinationer där kom jag snart att relatera till mörker.

Jag tror det funkar så här: om man understimulerar ett sinne blir ett annat känsligare eller i ännu extremare fall så kan det understimulerade sinnet börja producera egna stimuli. Tänk själv. Har du inte blivit berörd av en annan människa på länge kan en hand på en arm kännas otroligt intensivt. Mörker är en sorts understimulering av synen. Med pannlampa går det röra sig rätt obehindrat men det mesta annat tonar bort och här ligger verkligen poängen. Mycket av vad man gör i mörker blir större och mer.

För några år sedan började jag åka skidor kvällstid. Jag hade sprungit, cyklat och åkt längd med pannlampa innan men inte riktigt slagits av möjligheten att kunna åka offpist i mörker. I början var det trevande, för lite läskigt är det allt att åka lössnö utan riktig möjlighet att se helheten runt omkring. Så småningom växlade jag och några vänner upp och förra året prickade jag och Emil tre fullmånar och tre fjäll. En månad åkte vi från Mullfjället, en annan från Västerskutan och för enkelhetens skulle prickade vi såklart också av Åreskutan med ett åk på baksidan i präktigt månsken. Det senare underlättar lite för själva orienteringen och dessutom känns det pampigare. Fullmåne verkar också skärpa sinnena, inte bara hos vampyrer och varulvar utan även hos människor. Att många får svårt att sova är nog till och med vetenskaplig sanning. Att spana ut över fullmånebelyst fjällvärld är magiskt.

Jag vill inte lura ut någon i mörkret så det går illa men nog tycker jag att fler kunde stänga av tv-apparaten, koppla ned datorn och ge sig ut även den mörka tiden på dygnet. Skaffa en lampa och åk en extraslinga bortom elljusspårets lyktor. Eller pröva att promenera med snöskor i snötung och kolsvart granskog. Det kan låta äppelkäckt av typen, "det finns inga dåliga väder, det finns bara dåliga kläder" men ofta är en aktivitet man gör på dagen dubbelt så minnesvärd på natten. Och jag vet få som grämer sig livet ut över en missad tv-kväll men själv har jag flertalet mörkeraktiviteter djupt fastetsade i minnet. Lätt värt ett byte om jag får välja.

Tre härliga mörkeraktiviteter med tillhörande men ...

1: Åka långfärdsskridskor i mörker men går man genom isen ...

2: Åka offpist, men en lavin eller ett vridet knä i svarta natten ...

3: Åka turskidor mellan fjällstationer i bitande kyla och med gnistrande stjärnhimmel, men ingen lär komma förbi på en god stund om något går snett ...

Krönikan kommer från Åreidag.