Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I TV4:s dokusåpavärld försvinner alla invändningar

När en myndighet och en kommersiell tv-kanal går ihop och gör en dokusåpa om myndighetens yrkesutövning ringer varningsklockorna. TV4:s serie "Djurskyddsinspektörerna" med länsstyrelsen i Skåne i huvudrollen är inget undantag från den regeln.

Annons

Just den myndigheten har alltsedan ansvaret för djurskyddet flyttades från kommunerna till länsstyrelserna 2009 varit ökänd för sin dysfunktionella djurskyddsavdelning, som skakats av kritik utifrån och interna stridigheter.

Men oavsett vilken länsstyrelse som på bästa sändningstid fått göra gratisreklam för sin verksamhet är fenomenet att filma exekutiva tjänstemän ett grovt övertramp ur integritetssynpunkt. TV4 hävdar att djurägarna som figurerar gett sin tillåtelse att vara med. Den frivilligheten är inte mycket värd – maktförhållandena är helt på myndighetens sida och förstärks in absurdum av det medverkande tv-teamet.

Tidskriften Lantbrukets Affärer har i en serie artiklar beskrivit en myndighetskultur på länsstyrelserna där enskilda tjänstemän med egna agendor internt utövar påtryckningar på sina kollegor. Regelverken ger stort utrymme för godtyckliga tolkningar och ingen fristående instans granskar inspektörernas jobb.

Att anmäla en lantbrukare för vanvård av djur är ofta ett effektivt sätt att ta död på gårdens verksamhet. Blotta misstanken föder oro och rädsla hos djurägaren och om anmälaren är anonym sås ofta ett frö till misstänksamhet mot omgivningen. Även i de fall anmälan är helt ogrundad sätter den som regel spår i själen hos den anmälde.

Dokumentärfilmaren Peter Gerdehag har i flera uppmärksammade verk beskrivit några människoöden ur den snart försvunna gruppen "traditionella bönder" – en skara människor som i de flesta andra EU-länder ses som kulturbärare men hos oss reducerats till kuriösa kufar.

En av dessa är Smålandsbonden Stig-Anders Svensson vars slit på åker och äng tillsammans med tre ardennerhästar förevigades i filmen "Hästmannen" 2006. Den sågs av en och en halv miljon svenskar – ett gott mått både på filmens kvalitéer och vilket intresse som finns för en snart försvunnen livsstil.

Man kunde tro att Hästmannen efter filmsuccén skulle få någon slags moralisk immunitet mot de lokala djurskyddsinspektörerna – men icke. I uppföljaren "Hästmannen – sista striden" beskriver nu Peter Gerdehag hur Stig-Anders livsstil ödeläggs av inspektörer som anser att hästarna far illa – en uppfattning de är närmast ensamma om i en bygd fortfarande proppfull med människor med gott djuröga.

När Dagens Nyheters Johan Croneman recenserar filmen stannar han upp vid processen i Förvaltningsrätten. Han betraktar tjänstemännen, ensamma och isolerade i sin paragrafvärld: "Men man ser också något annat skrämmande, de frånvända, de samvetslösa, de som hukar och gömmer sig bakom bestämmelserna. Och det ekar genom historien: jag följde bara lagen, jag gjorde bara mitt jobb, till detta var jag nödd och tvungen. Man hoppas att de åtminstone har vett att skämmas i sin ensamhet, men förmodligen inte."

I TV4:s glada värld finns inget utrymme för sådana tankar. Där finns snart inget utrymme för några tankar alls.