Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingalill hittade bollkänslan

/
  • Nystarten för 36-åriga Ingalill Zackrisson i ÖDFF till den här säsongen har inneburit ett lyft. Nu har hon åter funnit spelglädjen.

Kövra, ÖP-sport. Hon är en av länets mest rutinerade fotbollsspelare. Som 36-årig gjorde hon comeback efter skada i Östersund DFF:s bortamatch mot Mohed – och fyra mål.
Ingalill Zackrisson från Persåsen är tillbaka.

Annons

Om du ber legendariske fotbollsledaren John-Rune Wikén, tidigare i Myssjö/Oviken, numera tränare i Östersunds DFF att lyfta fram en spelare, ja, då är det nära till hands att han säger:

– Ingalill Zackrisson. Nu senast var hon helt grym. Hon har varit skadad och visar massor av spelglädje.

Det säger han inte bara för att han följt henne ända sedan ungdomsåren. Att hon är en av hans ”egna” spelare. Det finns fog för hans beröm.

I söndags gjorde hon fyra mål i seriematchen mot Mohed på bortaplan.

Det säger en del om hennes pånyttfödelse inom fotbollen.

– Det är så himla kul med fotboll just nu, säger hon själv när vi träffas en måndagseftermiddag på hennes ”gata”, upp mot Persåsen, inte långt från Kövra och Myrviken.

försommareftermiddag. Maskrosorna lyser upp hela stora fält och himlen är blå och björkarna gröna. Storsjön är mörkt, mörkt blå och en motorbåt bryter vågorna på sin färd in genom viken. Och det luktar nygödslat från åkrarna.

Ingalill och sönerna Herman och Wiggo spelar fotboll framför mig på Åsvallens tjocka toviga gräs.

Lille Herman, en tvärhand hög, berättar entusiastiskt om gräsklipparen som brann, och gick sönder. En fantastisk upplevelse för ett litet barn.

Det var här någon också en gång ställde Inga-Lills fotbollsvagga. Det var här hon slog sina första bredsidor. Upplevde nätrasslet. Även då under MOIF-ledaren John-Rune Wikéns vakande glasögon.

vidare ut i fotbollskarriären, till Ope, där hon var med om att vinna tvåan och åka ur ettan, för att sedan åter komma tillbaka till trygga Myssjöbygden och jobbet hos Wikners i Persåsen. Och hur hon sedan under flera säsonger spelade för Myssjö/Oviken i division tre. Under någon säsong var hon dessutom spelande tränare.

Så skadade hon sitt knä. En komplicerad skada som gjorde att hon tvingades till tre operationer på kort tid.

– Då ringde jag till min dåvarande tränare, Lennart Köpsén, från sjuksängen och sa: Nu slutar jag! Det där ville jag aldrig mer uppleva.

Och så blev det. Det var 2003 och hon slutade faktiskt helt och hållet.

– Men bara ett tag. Det smög sig liksom på igen. Jag skulle bara spela några B-lagsmatcher och hjälpa till lite, men det gick inte, jag kände att det måste bli allt eller ingenting. Och så var det plötsligt full gas igen.

– Ja, det gick väldigt bra, och när John-Rune Wikén slutade i Myssjö och började i ÖDFF så hörde han av sig och sa att jag ju kunde komma och träna lite med dom. Ja, varför inte, det kan vara bra att hålla igång, tänkte jag. Och så kände jag att det var så bra kvalitet på träningarna och att det var ett så fantastiskt bra gäng där alla var så jätteduktiga. Plötsligt blev det full satsning igen.

Ingalill tränar nu två gånger i veckan med ÖDFF inne i Östersund, sex mil enkel resa, och så tränar hon på egen hand hemma de andra passen. Ibland tränar hon också med Myssjö/Ovikens division tre-lag.

har ett långt fotbollsliv bakom sig. Det började redan i mitten av 1980-talet. Men det har aldrig varit roligare.

– Egentligen borde jag ha slutat för länge sedan, det tar ganska hårt på kroppen. Men att få spela med ÖDFF har inneburit så mycket positivt för mig!

Mer läsning

Annons