Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen är rökt, riktigt än

Annons

Äntligen, var det säkert en och annan spinndoktor i Alliansen som utbrast när den senaste opinionsmätningen från Sifo presenterades häromveckan. Plötsligt hände det som alla Alliansanhängare väntat på – gapet började krympa.

 I februari skilde det nästan 17 procentenheter mellan blocken, enligt, Sifo, men i den senaste mätningen har avståndet krympt till 11, 5 procentenheter. Självklart bör man komma ihåg att det handlar om en enskild mätning, och att inga andra opinionsmätningar hittills visat på motsvarande utveckling. I sammanvägningen av opinionsmätningar, som görs av statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, är avståndet fortfarande 14 procentenheter.

Några faktorer talar dock för att vi kanske ser början på ett trendbrott. I opinionsundersökningarna är drygt 15 procent av väljarna osäkra kring sina partival. Det är rimligt att anta att en hel del av dessa är Alliansväljare som varit avvaktande under de senaste årens regeringskoma, men som söker sig tillbaka till något av de fyra partierna när temperaturen i valrörelsen stiger.

Vi ser också, för första gången under den här mandatperioden, seriösa försök från Moderaterna att vinna tillbaka väljare som 2006 och 2010 röstade på partiet men som nu säger sig föredra Socialdemokraterna. Strategin bygger, vilket framgick när Fredrik Reinfeldt nyligen mötte Stefan Löfven i SVT:s Agenda, på att tona ner skillnaderna mellan M och S.

Att på så sätt krympa konfliktytan gentemot S kan mycket väl visa sig vara framgångsrikt. Ett löfte om i princip samma politik som med S, men utan obehagliga överraskningar i form av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, kan vara precis det som krävs för att locka tillbaka en del av marginalväljarna som var avgörande för Allianssegrarna 2006 och 2010.

Det är också möjligt att utvecklingen i Ukraina kan påverka opinionen till Alliansens fördel. Oro i omvärlden brukar generellt sett gynna sittande regeringar, då väljarna i sådana situationer prioriterar trygghet. Det gäller sannolikt såväl finansiell oro, vilket 2010 hjälpte Alliansen, som dagens säkerhetspolitiska osäkerhet.

En osäkerhetsfaktor är dock hur frågan om vinster i välfärden, som i och med vatten-och-bröd-skandalen på Hälsans förskola återigen seglat upp som en potentiellt viktig valfråga, kommer att påverka opinionen. Det är långtifrån säkert vem som skulle tjäna mest på en sådan utveckling. Å ena sidan är det troligt att Vänsterpartiet som är de tydligaste anhängarna av vinstförbud kan stärkas. Å andra sidan kan en situation där valfriheten i välfärden upplevs som hotad vid en rödgrön seger mycket väl tala för Alliansen.

Samtidigt som det finns tecken på ett trendbrott till Alliansens fördel är gapet mellan regeringen och oppositionen idag betydligt större än för fyra år sedan, då det i mars handlade om cirka fem procentenheter. Kanske är dagens mer än dubbelt så stora försprång alldeles för stort för att kunna hämtas in. Men det kan vara värt att komma ihåg att det var precis vad många sade för fyra år sedan.