Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingen enkel ekvation

Det går inte jubla över Maud Olofssons kärnkraftskompromiss. Hon slår knut på sig själv, så kärnkraftsmotståndare hon är. Sakpolitiskt har ändå energi- och klimatuppgörelsen

Annons

Ideologiskt går Centerns ja till byte av uttjänta kärnreaktorer på tvärs mot partiets tidigare linje. Därför är det ingen enkel ekvation som väntar partiledare Maud Olofsson när hon i dag möter sina sympatisörer vid kommundagarna i Visby. Hon lär måsta förklara sig ingående. Det är inte vilken fråga som helst hon nu gjort avkall på. Den skapar onekligen en del bryderi.

Politiskt kan Maud Olofsson förstås samtidigt påvisa avsevärda framgångar. Kompromissandet öppnar för kraftfulla satsningar mot förnyelsebara energikällor som vindkraft och torv. Båda av stor betydelse för Jämtlands län. Här kan också en satsning på biogas bidra till ännu fler nya jobb, välkommet framför allt om tillskotten sker ute i bygderna.
Centerpartiet har länge slagits just för det här. Liksom att på allvar försöka minska utsläppen av fossila växthusgaser. Gårdagens uppgörelse utgör ett par kliv åt rätt håll i marschen mot ett hållbarare samhälle, men samtidigt ett halvt steg bakåt om vi tittar till kärnkraften. För oss som vill se en snabb utfasning av just kärnkraften känns därför inte kompromissen helt komfortabel.

Provborrningarna efter uran i Jämtland ställer också kärnkraftsfrågan i en annan dager i vårt län. Centerns centrala kansli underströk visserligen i går att partiet aldrig viker undan från rätten till fortsatt kommunalt veto kring eventuell uranbrytning. Men detta resonemang haltar av moraliska skäl om partiet samtidigt nickar bifall till svensk nyproduktion av kärnkraftsel.
Rent taktiskt kan gårdagens uppgörelse ändå komma att gagna Allians för Sverige. Regeringen visar enighet och styrka. Det vi inte vet är om Centern i sin tur riskerar en bumerang i form av väljarflykt beroende på Maud Olofssons kompromiss.

En dröm att stilla bedja om är förstås att marknaden finner kärnkraften för dyr, nu när inga statliga subventioner ställs till förfogande. Då kan utfasningen ske snabbare än vi anar och ännu fler miljarder komma att satsas på det förnyelsebara.