Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget lyft för Mittuniversitetet

Sveriges största satsning på forskning någonsin lyfter förvisso konkurrenskraften och då särskilt de äldre lärosätenas försprång mot de yngre universiteten. Men den utvecklingen är inte bra för landets långsiktiga konkurrenskraft.

Annons

Riksdagen antog nyligen regeringens proposition "Ett lyft för forskning och innovation". Fem miljarder delas ut till landets forskare. En positiv satsning i sig, men det finns smolk i bägaren. Folkpartiets elitsatsning av universitetsväsendet får konsekvenser.

För det handlar inte helt okomplicerat om parametrar som sämre och bättre prestation eller ens kvalitet, när utbildningsminister Lars Leijonborg planerar Sveriges comeback som innovatör i internationell toppklass.
Tråkigt nog styr status och gamla lagrar när de generösa anslagen väl ska beräknas. Det sker utifrån två kriterier. Ett av dem är antalet publiceringar och citeringar. Det andra är förmågan att dra till sig externa medel.

Det behövs ingen doktorsgrad för att inse att Uppsala Universitet grundat 1477 och ett av landets äldsta, genom åren har fler publiceringar och citeringar än Sveriges yngsta - Mittuniversitetet som nyligen fyllt fyra.
Medicinare, tekniker och naturvetare har fler tidsskrifter att välja på än humanister och statsvetare, men framförallt en större vana av att publicera.

Inte heller detta talar till Mittuniversitetets fördel där några av forskningsprofilerna är Digitala samhällen, Kulturarv, Demokrati och företagande, Skogen som resurs, Turism och Idrott och upplevelseteknologi.
Alla dessa ämnen är vettiga profiler utifrån en regional omvärldsanalys, men det duger inte för Lars Leijonborg som hellre gör de anrika universiteten till dubbla vinnare. De har i regel haft lättare att dra till sig externa medel, studenter och får med den här modellen dessutom oproportionerligt mycket mer av forskningsanslagen.

I länet har företagen emellanåt svårt att hitta rätt kompetens. Universiteten kan vara en rekryteringskanal som underlättar, om samverkan blir tätare mellan näringsliv och akademi inom relevanta områden.
Det är rätt att vilja lyfta de stora universiteten ytterligare. Men det är fel att parallellt sänka de nya, särskilt när det görs i konkurrenskraftens namn. Det är en skrämmande folkpartistisk influens i regionalpolitiken.