Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inget parkeringstillstånd trots brutna fötter

Åsa Marten har brutit båda fötterna, men får inget parkeringstillstånd innan hon kan gå igen.

Annons

När Åsa Marten ramlade i trappan för ett par veckor sedan bröt hon båda fötterna och fick totalt åtta brott. Nu är båda fötterna gipsade och hon tar sig fram med rullstol, men ett parkeringstillstånd verkar det inte bli något av.

Åsa fick sitta ned med en handläggare från Östersunds kommun och fylla i ansökan om parkeringstillståndet. Hon beskriver det som ett bra möte och förstod det som att allt skulle vara klart några dagar senare, beslutet skulle tas internt.

Några dagar senare tog hon kontakt med kommunen igen. Då visade det sig att det saknades uppgifter, man ville ha en bild på Åsa och en ny läkarunderskrift. Dessutom skulle handläggningstiden bli mellan fyra och sex månader. Åsa kommer kunna gå igen om sex till åtta veckor.

– Det är konstigt, när man sitter ned med en handläggare borde de veta vad de pratar om, säger Åsa.

Jan Asplund som är trafiksamordnare på kommunen berättar att man aldrig ger något tillstånd för ett handikapp som varar i mindre än sex månader. Han menar att handläggarna har felinformerat Åsa Marten från början. Kommunen har enligt trafikförordningen ingen skyldighet att ge parkeringstillstånd för personer som är tillfälligt rörelsehindrade.

– Det kommer aldrig i fråga när det gäller benbrott, säger Jan Asplund.

Även gällande handläggningstiden har Åsa fått falska förhoppningar.

– Inom en månad brukar väl vara den normala handläggningstiden, men en eller två dagar är möjligt. På en så kort tid vet man inte heller hur handikappet utvecklas, säger Jan Asplund.

Han berättar också att kommunen bara delar ut tillstånd till bilföraren själv, inte till passagerare. Då ska det gå bra att ta sig fram från en vanlig parkeringsplats även om man är rullstolsbrukare.

Åsa Martens samtal med kommunen slutade med diskussion och upprörda toner. Nu är hon arg och besviken.

– Jag vet inte vad man ska göra nu, får man det bemötandet känner man att det inte är någon mening, säger hon.

I dag är det svårt för Åsa att röra sig utanför hemmet. Står det en bil bredvid på parkeringen vid mataffären kommer hon inte fram. Till och med när hon ska till lasarettet blir det besvärligt utan tillståndet.

– Det är för en så kort tid, men det lång tid att bara sitta hemma, säger hon.