Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingves måste lära sig att hata även deflationen

Annons

För de flesta något till åren komna svenskar är inflation ett konkret hot. Om inte annat minns vi journalfilmer med tyskar som i början av 20-talet går till affären med kassar fyllda med nytryckta sedlar och handlar mjölk för några hundra miljarder mark. Än i dag sitter inflationsskräcken i tyskarnas ekonomiska dna, och det är fullt förståeligt. Ruinerade småsparare var en grupp vars bitterhet med stor framgång exploaterades av Adolf Hitler.

I Sverige var inflationen högre än 8 procent under åren 1974–1984. 1980 nådde den 13,6 procent. För ekonomin i stort var det ungefär lika nyttigt som att äta 80 brödskivor om dagen men för många av dåtidens svenskar var inflationen riktigt bra. Skulderna försvann lika snabbt som värdet på pengarna.

Inflationen näst intill försvann med den ekonomiska krisen i början av 90-talet. År 2008 nådde den en minitopp på 3,4 procent . Men samma år kraschade Lehman Brothers, den värsta finanskrisen sedan 1929 var ett faktum och 2009 hade Sverige en deflation med -0,3 procent. Deflation är inflationens motsats och betyder således att pengarnas värde ökar. På köpet faller som regel priserna.

Att varor blir billigare och pengar mera värda låter spontant rätt trevligt - särskilt som vi sedan länge blivit lärda att "hata inflationen."I själva verket är deflation en styggelse som även den är väl värd att hata.

Japans ekonomi har sedan början av 1990-talet förkalkats av deflation. Att världens i dag tredje största ekonomi gått kräftgång i årtionden borde gett jätteavtryck i medierna – men icke.

Och förklaringen är antagligen så banal som att processen är så odramatisk. En galopperande inflationsekonomi märks, om inte annat på att sedlarna plötsligt får en väldig massa nollor.

Deflationsekonomin är snarare som ett hårdbesprutat äpple som vi hittar bortglömt efter ett halvår – på ytan sig likt men skrumpet till oätlighet.

Den 16 december ska Riksbanken ta ett nytt beslut om den svenska reporäntan. Inflationsmålet om 2 procent per år är överspelat – nu har deflationen tagit över rollen som svensk ekonomis vandrande vålnad. Något som Riksbankschefen Stefan Ingves i sin iver att hålla nere skuldsättningen på fastighetsmarknaden hittills verkar ha blundat för.

Riksbankens agerande har alltför länge varit höljt i dunkel för alltför många medborgare. Och alltför många politiker har fegat ur och vägrat bekänna färg när det gäller Stefan Ingves fixering vid en, jämfört med omvärlden, närmast extrem högräntepolitik.

Sätt ett kryss i almanackan för den 16 december. Beslutet som fattas då har en direktlinje till din plånbok.

Annons