Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Innehållet är ändå inte det sämsta

Annons

Tack för kaffet
Teaterfoajén

Betyg: 1/5

Bäst: Självförtroendet
Sämst: Framförandet

Poddradio är en stadigt växande och sympatisk medieform. Att spela in poddradio inför publik har åtminstone varit en succé en gång tidigare, när Filip och Fredrik sände på Peace and Love. Det var ärligt talat det ösigaste som kördes det året. Men att göra en radioinspelning publiktillvänd både för den som lyssnar hemma och den som är på plats live är en konst. Den skulle visa sig vara oerhört svår.

"Tack för kaffet" är på plats för att spela in sitt åttionde avsnitt. Programmet växer stadigt i popularitet och har en stadig grupp lyssnare som gillar det här. Men i Östersund verkar det inte finnas någon trogen fanbase för värmlänningarna som vill göra ett jordnära program. Jag är själv är den enda som räcker upp handen när frågan ställs om någon har lyssnat på poddcasten. Och det var också all publikkontakt.

Sedan vänder sig tre likadana herrar mot varandra och snackar. Dricker öl, snackar, skrattar åt varandras skämt. De ser ut att ha det väldigt trevligt. Men publiken på plats, som till stor del består av en kö till Micke Mojo, får det inte riktigt lika trevligt. En recensent kan givetvis inte tala för hela publiken. Men för mig känns det som att ha fastnat i köket på en hemmafest där man inte passar in och tvingas lyssna på några killars lumparhistorier. Nu blir det inga lumparhistorier, men det är banne mig nära. Och att lyssna på hur någons första fylla var är ungefär lika kul som när någon berättar vad den har drömt. Och ärligt, jag skiter i hur svårt det är att kissa i mörker. Men innehållet är ändå inte det sämsta. Tyvärr, det här fungerar inte inför livepublik. I alla fall inte än. Det är helt enkelt för internt.

Poddradio är ett demokratiskt format, men alla ska inte ha en scen.

Annons