Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Innerligt

Annons

När solen slocknar tar det åtta minuter innan vi på jorden märker det. Sedan fryser vi ihjäl. Så står det i boken som farmor läser för sexåriga Mirjam, som inte riktigt vet hur långt åtta minuter är.

Så Mirjam hittar på en ramsa –ett solknep – som är åtta minuter lång, med viktiga ord som kanske gör att solen inte slocknar eller att hon blir sjuk eller annat hemskt inträffar.

I Christina Kjellssons debutroman "Solknepet" (Kabusa) vimlar det av sådana situationer där Mirjam försöker hantera alla konstigheter som vuxna antingen säger direkt till henne eller som hon snappar upp.

Påfallande ofta handlar oron om döden, som man i familjen gärna undviker att benämna eller gör omskrivningar för – med följd att Mirjam funderar ännu mer.

Christina Kjellsson har i ett par decennier skrivit smarta och avväpnande texter om vuxenlivets förtretligheter. Det är en genre där ironiska lustigheter ofta spelar stor roll.

I hennes romandebut är tilltalet betydligt försiktigare och påfallande lyhört. Hon ser visserligen de dråpliga situationerna och gestaltar dem med varsam hand. Och även om ytans handlingar kan vara godmodig finns hela tiden svarta stråk under det vi ser.

Men berättelsen är inte svart, Mirjam är en kavat tjej som nyfiket undersöker tillvaron och har en tilltro till omgivningen som känns befriande.

Möjligen kommer hon att utsättas för ännu besvärligare uppväxtvillkor så småningom i någon av de kommande böcker som Christina Kjellsson redan arbetar med.

Mitt i det vardagliga finns också en genomtänkt symbolik där hundar går i löplinor eller står i hundgårdar. Men inget skrivs på näsan och det är bara att gratulera ännu en jämtländsk kvinnlig författare till en lyckad debut.

Jag väntar redan på nästa bok om Mirjam.