Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: De små bidragen av välvilja är det som tillsammans tar oss ut ur krisen

I denna isolerade tid talar man gärna om alla svårigheter vi möter. Vad är glädjeämnen värda när man inte kan dela dem med någon?

Samtidigt som jag skriver detta och du läser detsamma går verksamheter i konkurs och folk blir varslade. Framtiden kan inte se mycket mörkare ut för många och ännu syns inget ljust i slutet av tunneln.

Det kan dock verka lite paradoxalt att när vi är med andra längtar vi till en stunds ensamhet, medans när vi nu finner oss isolerade njuter av allt vad gemenskap heter.

Jag och många andra tror helhjärtat att denna kris trots allt lyfter fram det bästa i varje individ, varje handling och hela det jamtska samhället.

Härom veckan skulle en grupp simskolebarn i kommunen äntligen få ta sitt simmärke. Spänningen bli såklart hög när man ska avsluta någonting och kanske aldrig få uppleva det igen.

Dock uppstod svårigheter, en av ledarna kunde inte vara med, för alla vikarier skulle nu varslas. Man hade även gjort besparingar på annat och den här gången var det barnens festisar som medlen inte räckte till.

Det hela lutade nu mot katastrof, en ensam ledare utan festisar på den efterlängtade avslutningen. Men då kom räddaren i nöden – tyvärr var det inte statliga bidrag till företag som räddade dagen. Det var små och stora initiativ till medmänsklighet.

Ledaren tog nu sina egna små besparingar och hårt förvärvade pengar för att gå och handla festis till kvällens alla grupper. Även vikarien ville såklart säga hejdå till de grupper han haft under snart en termin, så utan lön jobbade han den kvällen fyra timmar oavlönat.

En helt otrolig gest i min mening och som kan inspirera oss övriga till liknande initiativ. Dessa bidrag av välvilja kan tyckas små, men i slutändan är det bortom kamerorna eller presskonferenserna som de flesta avgörande beslut fattas. Det som tar oss ut ur denna kris, tillsammans.

Så oavsett om du sitter i soffan isolerad, klipper skyddsförkläden till sjuksköterskor, riskerar att bli smittad som sjukvårdare eller håller avstånd i matkön, så ska du veta att kommande generationer kommer se tillbaka på våra insatser glädje och stolthet.

Tillsammans, med gemensamma ansträngningar, tror jag att denna prövning kan leda till många nya tankar om omsorg och en påminnelse om att krisen ändå alltid är närmare än vad man kan tro.

Hjalmar Westman

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel