Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Den stora omställningen – om corona, vårblommor och vårt hem på jorden

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

(Text inspirerad av kvällspromenad bland vårblommor.)

Det var en märklig tid att leva i, en tid som det skulle skrivas och pratas om en lång tid framöver.

En tid då vi fick order om att lägga våra egna tankar åt sidan och göra som vi blev tillsagda, för det var så som man visade solidaritet mot sina människor, framför allt de mest sårbara och svaga.

Tiden saktade in, vardagsmåsten blev avsiktliga val och vi fann andrum i beslutsfattandet. Vi blev medvetna om vår ovaraktiga existens och vi lovade oss själva i tystnad att aldrig mer ta livet för givet.

Under stillsamma dagar kunde vi höra allas våra hjärtan slå allt mer synkroniserade slag. Vi tog oss tid att lyssna. Oavsett var och hur allt hade gått till så enades människor för första gången i historien på det tidigare otänkbara.

Den gemensamma visionen fick kreativiteten att sprudla och vi lyckades hitta lösningar på stora samhällsutmaningar på mindre än en eftermiddag. Alla omöjligheter var nu inom räckhåll, fönstret till en mer omtänksam värld stod på vid gavel.

Överflödig information blev till brus i det kollektiva uppvaknandet. Hotet var inte längre väntan och ovissheten, utan det vi redan lämnat bakom oss och som vi sedan länge känt inombords; vår tillväxtfokuserade, avtrubbade och omedvetna samhällskultur.

Den inre förändringen i var och en var sedan länge påbörjad, tillsynes isolerad men nu allt mer allierad. En ytterligare expansion av vårt gemensamma mänskliga medvetande utspelade sig här och nu.

Vi insåg allt mer hur allt hängde ihop. Liksom vårblommorna som vet när vintern är över, så blommade nu också vi jämsides.

Av människans korta stund av stillhet fick naturen ork att filtrera sin luft, rena sitt vatten och ge jorden en välbehövlig vila från den konstanta artificiella manipuleringen.

Naturen visade oss sin kraft, resiliens och tålamod. Hon visade oss vem vi är och hon kallade oss hem. Hon förlät vårt oförstånd och påminde oss igen om att det inte finns plats för fripassagerare på planeten Jorden.

Den vördnad vi en gång hade för oss själva och vårt hem, är den vördnad vi behöver i dag, för alla och allt som uppehåller liv. I dålig jord kan ingen blomma, och om dålig jord har varit vårt enda bidrag, så har vi inte lyckats leva upp till det vårt intellekt var avsett för.

Att inte ta hänsyn till hur det vi människor gör påverkar natur, miljö och allt liv är att inte förstå vår plats eller vår sanna kraft.

Det verkliga visdomen finns i våra hjärtan, och det var när vi tillsammans förstod det som den stora omställningen började.

Hanna Hervall

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel