Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Hur kan Försäkringskassan ignorera läkarutlåtanden och en förälders utsatthet?

Under våren 2019 råkade min familj ut för ett antal trauman. Ett för varje familjemedlem. Detta resulterade i sjukhusvistelse som innefattade kirurgi och efterbehandling av båda föräldrarna.

Båda barnen fick också - samtidigt som föräldrarnas sjukdomsbehandlingar - diagnoser för olika psykiska, kroniska tillstånd.

När så arbetet skulle börja igen efter semestern klarade förälder 1 inte av det; krisen var ett faktum. Likaså sjukskrivningen som blev konsekvensen av krisen.

En tänkande människa förstår att den anspänning som familjens kraftigt förändrade livssituation inneburit får konsekvenser. För alla i familjen.

Förälder 1 har besökt olika läkare som alla har intygat oförmågan till arbete. Men. Myndigheten Försäkringskassan vill inte godkänna sjukskrivningen - med hänsyn till att förälder 1 i sin kontakt med vården har klarat av att faktiskt själv ta kontakt med densamma. Det vill säga att det faktum att förälder 1 har kunnat förklara för läkarna hur situationen är.

Att konsekvensen av läkarbesöket gjort att förälder 1 sedan legat och sovit flera timmar efteråt saknar betydelse. I och med det så anser Försäkringskassan att förälder 1 skulle ha kunnat jobba.

Jag vet inte vilka direktiv som myndigheten har från staten, men jag trodde att det var att hjälpa skattebetalande arbetare.

Det jag – som förälder 2 – inte kan förstå, är hur en myndighet kan ignorera såväl läkarutlåtanden som utsattheten hos förälder 1. Jag vet inte vilka direktiv som myndigheten har från staten, men jag trodde att det var att hjälpa skattebetalande arbetare.

Det blev den svartaste fredagen i mitt snart 50-åriga liv. En bitter julklapp från en myndighet som jag tidigare trott ska hjälpa.

Förälder 1 vill arbeta. Och har velat arbeta. Det som hänt på arbetet är att energin tagit slut väldigt fort, och förmågan att utföra vilka sysslor som helst har påverkats kraftigt. De naturliga behoven förutom sömn har fungerat – men ojämnt bra. Sömnen har ofta varit bristfällig. I och med dagens besked kommer det inte att bli bättre.

Sammantaget gör detta att jag är genuint orolig för min familjs framtid, då jag nu blir tvungen att revidera min uppfattning om att alla tänkande människor (det vill säga icke algoritmstyrda robotar) förstår att det finns en gräns. ”You can only take so much”. Den myndighet som har makten i sin hand att avgöra vår framtid anser jag missbrukar denna makt.

Jag förstår inte vad det är som gör att fakta inte kan processas i en mänsklig hjärna.

Det är just detta jag inte förstår. Jag förstår inte vad det är som gör att fakta inte kan processas i en mänsklig hjärna. Att jag ifrågasätter att dessa fakta har processats i en mänsklig hjärna och inte en algoritmstyrd robot är den omöjliga slutsatsen.

Snälla, kan någon förklara? Jag är akademiker med över 200 högskolepoäng från olika universitet, men saknar trots detta förmåga att förstå beslutet från myndigheten. Är de (svenska) lärosäten jag erhållit min utbildning av mediokra, trots universitetsstatus? Jag vill ju inte tro det...

Snälla, kan någon förklara!

Förälder 2

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel