Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Krisen på Östersunds sjukhus gjorde mig livrädd – överlever jag detta?

Artikel 48 av 52
Vårdkrisen i Jämtland och Härjedalen
Visa alla artiklar

Denna insändare vill jag rikta till er som har mandat att ta beslut angående vår framtida sjukvård i Region Jämtland Härjedalen.

Att nästan dagligen läsa i massmedia om hur fruktansvärda arbetsförhållanden de anställda inom sjukvården har det, gör mig både ledsen och arg!

Att sedan hamna på sjukhuset mitt i krisen gjorde mig frustrerad, arg, hjälplös, ångestfylld och framför allt livrädd! Överlever jag detta?

Att se sönderstressad personal gör en verkligen inte trygg där man ligger i sin säng, oförmögen att per egen maskin ta sig därifrån.

Så kaotiskt kan det väl ändå inte vara, kanske ni som bestämmer tänker. Jo, det är det! Nedan kommer några av de saker som jag, och förmodligen alla mina medpatienter, fått uppleva under vistelsen på Östersunds sjukhus:

Lång väntan på personal vid larm.

Bortglömd smärtlindring.

Ingen som har tid att hjälpa med mobilisering (men upp ska man ju för att inte få komplikationer).

Sängkläderna byttes inte under min vistelse på nio dygn, fast jag var nyopererad ( ej hygieniskt enligt mig) det bäddades inte heller.

Ingen kunde svara på frågor om mitt hälsotillstånd, vilket verkligen är ångestfyllt, när man har ont och mår dåligt.

Man fick ringa och be någon kolla olika parametrar (feber, blodtryck, syresättning) för det missades, och feber talar ju om att något är fel!

Ibland kom någon på en ringning, men skulle ”kolla med någon annan”, och ”någon annan” kom aldrig.

Frasen ”Oj! det glömde jag”, hördes dagligen.

Dålig eller ingen kunskap om patienten och det som den gått igenom, vilket verkligen kan ställa till saker till det sämre.

Ovanstående missar anser jag beror först och främst på att personalen har för många patienter per person att ta ansvar för.

Sedan vet vi ju alla att det kommit ny personal på grund av att många slutat, erfarenheten saknas, även om de nya säkert gör allt de kan för att klara sitt jobb – tycker verkligen synd om dem!

Men kontentan av alla dåliga beslut i toppen innebär att vi som drabbats av sjukdom känner oss otrygga, vårt eventuella tillfrisknande tar längre tid, vilket resulterar i fler vårddagar, vilket försämrar ekonomin, fast dör vi så är det ju ett problem mindre!? Att personal blir sjukskriven, personal slutar, etcetera, påverkar också ekonomin.

Nej, dags att vakna! Eller gå ut på golvet och jobba! Risken att ni blir sjuka finns ju också. Då hjälper inte konsulter, konstföremål, fina kontor och höga löner. Den dagen är det nog bara att bita i det sura äpplet! Eller redan nu inse att prioriteringarna gällande regionens ekonomi måste ändras!

Orolig och arg patient

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel