Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Måste det gå så långt att folk dör på grund av era besparingar?

Annons

Jag brukar inte bli arg men nu är jag banne mig arg, ledsen och besviken på vår region! Det här är min syn och min sanning:

När man sagt upp återhämtningsmodellen vi haft och använder argumentet ”Genom att satsa på fortsatt arbete med hälsosamma scheman finns det goda förutsättningar att få tid till återhämtning”, då vågar jag påstå att man inte har en susning om vad man pratar om!

Arbetstiderna förlängs inom regionen – hundratals anställda berörs: ”Helt fel väg att gå” (29 januari)

Vi har haft en arbetstidsmodell där veckoarbetstiden styrts av hur mycket obekvämt man arbetar, för ju mer obekvämt du arbetar, desto mer sliter du på kropp och knopp och desto mer återhämtning behöver du.

Denna modell har gjort att vi som jobbar natt faktiskt orkar göra det. Vi kan ge våra patienter bästa tänkbara vård även klockan 04 på morgonen då någons hjärta stannar, någons njurar slutar fungera, någon inte längre orkar andas för egen maskin, så ditt barn, min mamma, vår svärfar, du, eller någon annan behöver vår vård för att överleva.

I diskussionen ni haft har ni dessvärre glömt bort oss som bedriver samma verksamhet dygnet runt. Hur ska vi på natten nu orka kliva upp till en veckoarbetstid på 36,2 timmar från juni och varannan helg till på köpet? Hur ser det schemat ut återhämtningsmässigt?

Två, max tre nätter på raken är det en människa orkar jobba för att vara skärpt på jobbet. Ett pass är tio timmar för oss. Glöm inte bort att dagen man kliver på sina nätter, och av, också är arbetsdagar, och dagen/dagarna där emellan sovs bort, för jag tror ingen vill bli omhändertagen av en människa som varit igång i 23 timmar.

Den människan är ju faktiskt människa och inte en maskin, och kan omöjligt ha samma skärpta hjärna och samma stuns i sina kompressioner efter att ha varit uppe och i farten så länge och vårdat patienter i nio timmar innan du kommer in med hjärtstopp till sjukhuset.

Och när vi äntligen får igång ditt hjärta behöver du kylas för att din hjärna ska ta så lite skada som möjligt För att klara det måste du sövas, intuberas och läggas i respirator, då har jag inte ens nämnt alla infarter du behöver – dina njurar som mitt i allt detta inte heller renar ditt blod så du behöver prisma/dialys dygnet runt.

Detta är vår vardag, kom ner och se hur verkligheten ser ut innan ni börjar uttala er. För vem är du egentligen som bestämmer vem som ska få chansen att överleva? Fortsätter ni på detta sätt kommer personalen bli era patienter och ingen personal finns kvar för att vårda patienterna!

Självklart förstår jag att det måste sparas pengar, men inte genom att behandla personal och patienter på detta sätt. Jag tycker vi börjar med att alla som faktiskt får lön från vår region måste vara skrivna och betala sin skatt här – det är ju därifrån pengarna för vården kommer.

Se över all dyr materiel i alla förråd; behöver så mycket vara engångs?

Jag hoppas verkligen ni vaknar upp innan det är för sent, eller måste det gå så långt att människor dör på grund av era besparingar innan ni vaknar upp och lever i samma värld som vi igen?!

Sara Lindman, intensivvårdsavdelningen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel