Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Misshandlade behöver hjälp med att hitta eget boende

Annons

Våld i hemmet är ett samhällsproblem där mörkertalet är enormt. Det har skrivits en del om detta ämne sista tiden. Om ökat samarbete mellan Östersunds kommunen och regionen. Om mer utbildning i hur man ska bemöta den som utsätts för våld, och även den som utövar våld. Och att såklart barnen som bevittnat våld i hemmet eller själv blivit utsatt ska få bättre stöd och hjälp.

Otroligt bra initiativ tycker jag.

I media skrivs det nästan dagligen om våld som sker i hemmet. Jag har egen erfarenhet, så jag kan tyvärr förstå att bakom dessa rader finns otroligt mycket känslor. Min värld rasade när jag gjorde den första polisanmälan mot min partner.

Jag tvingades vara med om en ofantligt mörk tid i mitt liv, då det mesta utgick på att överleva. Den personen som utsatte mig för våld dömdes av samhället och i domstol. Det kändes dock inte som seger. Hade önskat att jag sluppit leva med dessa upplevelser.

Polisen fungerade utmärkt redan då i sitt arbete när det gäller våld i nära relationer. Kvinnojouren gav mig en fristad under en period. Men jag ville hem och återvända till mitt liv.

Väl hemma upptäckte jag en stor brist i kommunens förebyggande arbete. De verkade ha missat en viktig detalj. Boende bör erbjudas till den som vill men av praktiska skäl inte har lyckas bryta relationen. Det är ingen mening att jobba förebyggande med detta dystra samhällsproblem, om man inte kan jobba med hela biten.

I mitt fall så hade jag tagit ut skilsmässa, stod själv på ett lägenhetskontrakt och trodde jag hade kraft att flytta hem och stå emot min partners alla trix för att få flytta tillbaka och fortsätta vår trasiga relation. Kommunen tyckte inte att det behövdes ett boende till honom och han blev hemlös.

Man kan vara stark och stå emot, men har man blivit utsatt för misshandel så är allt självförtroende borta, och jag var själv utbränd och rejält nedsatt fysiskt och psykiskt.

Jag drivs fortfarande av min största önskan; att hitta ett annat boende och lämna allt bakom mig. Jag är villig att låta min förövare bo i mitt hem och själv flytta. Än så länge har jag inte hitta ett annat boende. Och därför hade det varit skönt om kommunen hjälpt mig för länge sedan att komma vidare.

Jag tycker ni på kommunen ska fundera på hur det kommer sig att många återvänder till en dysfunktionell relation. Kvinnojouren erbjuder tillfälligt boende och stöd, men sedan är det ert ansvar att ta över. Vilket ni i mitt fall inte gjorde.

Se hela bilden. Även om det var jag som bodde kvar i hemmet, som var vårt gemensamma, så betyder det inte att problemet är löst. Den praktiska biten kan sätta käppar i hjulet för alla. Det är ett minusbetyg till er i kommunen. Vi är alldeles för många som tvingas vara kvar i dessa förhållande mot vår vilja.

Att en förövare oftast inte är aktiv och söker boende för sin egen del, handlar naturligtvis om att det är det sista de vill. Våldet blir alltid grövre när en person vill lämna sin plågoande. Er okunskap drabbar många.

Trasig

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel