Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Otryggheten och ovissheten för oss undersköterskor på sjukhuset är tärande

Annons

Jag jobbar som undersköterska på en mindre avdelning på sjukhuset. Jag har älskat mitt jobb och känt en stor yrkesstolthet.

De känslorna har sista tiden ersatts av en klump i halsen och en gnagande oro över hur min framtid på sjukhuset kommer att bli.

Jag är sist in och förmodligen först ut om det blir minskad bemanning på vår avdelning. Jag funderar om ni som bestämmer förstår hur påfrestande det är för oss som jobbar på golvet? Att leva i ovisshet är för många av oss plågsamt och jobbigt.

Inför sommaren kom informationen att läget är minst sagt besvärligt för regionen. Ingen visste då hur hösten skulle bli. Nu är hösten här och vi vet fortfarande inget.

Bakom oss har vi en tuff sommar som jag är helt övertygad om att vi aldrig kommer att glömma. Men det jag personligen mest kommer att minnas är känslan av otrygghet och ovisshet. Det känns som att vad som helst kan hända, när som helst.

Med den känslan åker jag och mina kollegor till sjukhuset och jobbar varje dag. Vi stöttar varandra och tar hand om varandra. Vi är stolta över vår fina avdelning och våra patienter uttrycker ofta tacksamhet för bemötandet och omvårdnaden dom får av oss.

Patienterna ser oss, så det är ju väldigt tragiskt att ni som sitter i styrelsen inte verkar göra detsamma. Och frågan kan ställas till alla. Hur skulle du må om du tvingas leva i ovisshet en längre tid?

Hur skulle det påverka din arbetsprestation om du tvingades jobba i den ovissheten? Hur skulle det påverka ditt övriga liv?

Vi är trots allt bara människor vi också.

Undersköterska

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons