Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Svar till kommundirektören: Ge er ut i verkligheten och se vardagen för missbrukarna!

Kommundirektör Anders Wennerberg skriver om vikten av att kunna befinna sig i trygghet på sin arbetsplats och vid vissa områden i stan. Det låter jättefint. Du skriver också om att vi måste hjälpa missbrukarna, de som lider av beroendesjukdom.

Insändare: Svar: Vi vill inte ha öppen droghandel – men vi måste stötta missbrukarna (3 augusti)

Sen skriver du att där gör socialtjänsten ett bra jobb – vad vet du om det? När är du ute och pratar med dessa sjuka människor och hör deras syn på saken? Du utgår från det förvaltningscheferna säger till dig.

Varför är socialtjänsten befriad från att jobba dygnets alla timmar? Varför behöver inte personalen finnas på plats när det är telefontid (den korta de har), utan kan vara på tjänsteärende eller möte?

Vem har tagit ansvar för missbrukarna i coronatider? En beroendesjuk måste få hjälp på sekunden, det går inte att vänta i flera veckor eller månader.

Många i stan går på laro-programmet (läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende) och det ger säkert fina siffror. Men jag som vet och känner ett flertal av missbrukarna vet att de sitter tillsammans på stan och dricker alkohol.

En gång i tiden fick man inte gå dessa program om man inte hade uppfyllt vissa kriterier. Man skulle ha eget boende och någon sysselsättning. Men vad hände? Man tog bort dessa kriterier för att slippa skicka människor på bra behandling som kostar pengar. Dessa människor är lika mycket ute nu som innan, och många av dem dricker alkohol och är fortfarande kriminella.

Vart tror du Anders att dessa människor tar vägen efter biblioteket och rådhuset? Troligtvis till någon annan park eller område där folk kanske inte orkar klaga längre.

Insändare: Hjälp missbrukarna i stället för att bara jaga bort dem (28 juli)

Tillnyktringsenheten togs bort och nu ska alla gå via akuten för att bli skickad över gatan till psykakuten, där nästa stora grupp som inte får hjälp står; de med psykisk ohälsa. Där ska de slåss om de få platser som finns.

Och jag säger dig det, Anders, att av socialtjänsten har jag aldrig fått något stöd som anhörig. Jo, de anhörigveckor som ingått i mina söners behandling. Åk på en sådan och lär dig hur verkligheten ser ut.

Är så trött på denna verklighetsflykt från er som har makten att förändra. Ut i vardagen och se och lär. Följ polisen, coacher, boendestöd och alla andra några dygn på varje plats och se verkligheten.

Jag ser den och har gjort i 16 år, och ingenting har ändrats markant, utom alla nedskärningar.

Påläst mamma

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel