Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Ta oss som jobbar inom förskolan på allvar!

Att vara utbildad förskollärare innebär att vi studerat på universitet för att kunna följa barns utveckling och motivera till vidare utveckling.

Vi vet betydelsen av omsorg, trygghet och att skapa goda rutiner och relationer, vi kan läsa av och förstå vilka insatser som behöver göras vid olika situationer och utifrån behov barnen har. Vi har ett utbildningsuppdrag av vikt som vi tar på allvar, men tyvärr verkar det bara vara vi som tar det på allvar.

Under många år har nu vår verksamhet utsatts för så kraftiga besparingar att personalen blir sjuk av tung arbetsbelastning. Många slutar av ren självbevarelsedrift, för att inte hamna i sjukskrivning.

De dåliga förutsättningarna i arbetsmiljö och lön gör att de yngre inte söker förskollärarutbildningen eller barnskötarutbildningen.

Så lediga tjänster tillsätts med outbildade personer, utan förståelse för uppdraget. De är hjälpande händer och ögon som ser barnen för stunden, men de gör ett barnpassningsuppdrag. Långt ifrån det uppdrag vi har, i den reviderade nationella läroplanen, där förskollärarna har ett förtydligat utbildnings och undervisningsuppdrag, där vi ansvarar för barnens lärande och utveckling.

Men hur ska de allt färre förskollärarna klara detta? Hur påverkar detta barnen och deras grundläggande kunskaper?

Eftersom personalen är tungt belastad blir varje liten del på arbetsplatsen viktig för att orka. Därför söker fler efter bättre arbetsvillkor, högre lön, bättre ledarskap, fler utbildade kolleger på andra arbetsplatser, vilket gör att vi får hög personalomsättning.

Det ger i sin tur otrygghet för barnen som får möta en strid ström av olika personer att skapa relationer med.

Dessutom är det inte säkert att det blir en person med kompetens nog att se och agera utifrån behov i barngruppen. Det tar tid att lära känna varandra, och fungerande rutiner blir i stället ett urvattnat system utan rutiner och funktion då alla personalbyten och omstarter ger tappat engagemang.

Tappad gnista och sämre kvalitet är resultatet för de allt större barngrupper som befinner sig i verksamheten. Vad får detta för samhällskonsekvenser framöver?

Min erfarenhet och oro delas av Ingegerd Tallberg-Broman och Sven Persson, professorer vid Malmö universitet:

”Svensk förskola har tradition av att vara välfungerande med integrering av lek, lärande och omsorg. En positiv barnmiljö och en god arbetsmiljö. Nu har larmsignalerna varit många, främst vad gäller arbets- och personalsituationen. En stabil och utbildad personal är en central kvalitetsfaktor för förskolan”.

Mitt slutord blir en uppmaning till er politiker: Lyssna på oss i professionen, ta oss på allvar!

Till er vårdnadshavare: Engagera er, ni har stor makt att hjälpa oss till förändring, för förskolan i framtiden.

Detärallvarnu

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel