Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte bara sol och bad i landet som vill nå EU

Turkiet är ett semesterparadis. Det känner vi svenskar till. Men känner vi till hur illa människor som tycker något som inte regeringen tycker, behandlas? Nej, det gör vi nog inte.

Annons

I dagarna har landets premiärminister Erdogan varit på besök i Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldt, M, har tagit emot honom, skakat hand, bjudit på god mat och fört ett och annat samtal.

Mest troligt har inte frågan om hur viktigt det är att man respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna varit uppe till diskussion. Det är en fråga som liksom försvinner, när landet nu ändå har så god ekonomi. Turkiet är nämligen en ekonomi att räkna med, man är världens 17:e största ekonomi.

Om nu Turkiet beviljas medlemskap i EU, något som man länge velat, betyder det att man är ett land att räkna med. Det betyder också att makten förskjuts, men hur, är det ingen som riktigt kan säga. Och inte ens om denna maktförskjutning är bra. För det går inte att bortse ifrån att de demokratiska problemen som råder i landet är så pass stora att de borde skymma de ekonomiska framgångarna.

Det handlar inte minst om att man inte respekterar tryck- och yttrandefriheten. Turkiet uppges ha störst antal fängslade journalister i världen. Militärkupper, hot och våld är ett relativt vanligt förekommande företeelser på gator och torg i Turkiet. I somras slogs till exempelvis en folklig demonstration ner. Det här är inget som svenska turister ser, men det händer ändå.

Är Turkiet verkligen värt att bli medlem i EU? Ja, det tycker i alla fall svenska politiker, och då inte bara allianspolitiker. Man bör fråga sig varför de så gärna vill ha med Turkiet. Kanske beror det på man ser de ekonomiska fördelarna med en sådan stark medlem. Kanske beror det på att man tycker att landet nu, efter så lång tid, och sega förhandlingar, gjort sig förtjänt av ett medlemskap. Kanske beror det på att man ändå ser en framtidstro i landet, som är positiv. Kanske beror det på en sammanvägning av alla dessa tre faktorer.

Ingen politiker i Sverige diskuterar på allvar vad som händer i Turkiet, vad ett medlemskap i EU skulle innebära för Turkiet och för omvärlden och vad Sverige vill med Turkiet. Det här är frågor som Reinfeldt nog inte tagit upp den här gången heller.