Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Inte rovdjurens fel att renar dör"

Han kom med den största nyheten under Vargsymposiets första dag. Men om hans norska resultat får någon effekt på svensk rovdjurspolitik är oklart.

– Debatten är mer konstruktiv i Norge, säger ekologen Torkild Tveraa.

Annons

De norska resultaten publicerades förra våren. Ändå kom de som en överraskande nyhet på Vargsymposiets första dag. En fullsatt och nedsläckt sporthall fick på måndagen höra Torkild Tveraa, från Tromsö, berätta vad sammanställningen av 13 års studier visar.

Att lo och järv inte alls är den stora faran för renarna i Norge. Det är i stället renhjordens storlek (ju större desto större förlust av renar) och vårens ankomst, det vill säga vädret. Med andra ord spelar tillgången på föda större roll än rovdjuren.

Norrmännen har inte tittat på björn och varg, det finns färre av dem i Norge. Men deras sammanställning visar att renförluster felaktigt skylls på lo och järv. Antalet renar i en renhjord är 25 gånger viktigare för hur många som ska duka under än om det finns rovdjur i närheten.

Ändå leder det norska systemet till att renägarna skaffar fler och fler renar, med förluster och konflikter som följd. Precis tvärtemot hur det borde vara, menar Torkild Tveraa.

– Ersättningssystemet bygger på att man skaffar sig höjt renantal i Norge eftersom man tror att det är rovdjuren som är problemet, men då ökar förlusterna. Man skulle kunna halvera antalet renar och få bättre ekonomi. Våra beräkningar visar att renägarna skulle tjäna mer pengar på sin produktion om man tog bort ersättningssystemet.

Hans resultat fick lovord från svenska forskare i Vålådalen. Men alla applåderar dem inte. Birgitta Åhman vid SLU i Uppsala, Sveriges främste renforskare som inte var med i Vålådalen, gillar den inte, säger Torkild Tveraa.

– Hon menar att renförluster är rovdjurens fel, punkt slut, utan att ta hänsyn till annat.

Om rapporten får någon effekt i Norge vet han inte, men debatten är i gång och han upplever den som mer konstruktiv än i Sverige och inte lika laddad. Nu ser inte de svenska och norska ersättningssystemen likadana ut, i Sverige får samebyarna ersättning utifrån antalet rovdjursföryngringar.

Men hur mycket föryngringar påverkar renarna är en gissning eftersom ingen motsvarande studie har gjorts i Sverige, enligt generalsekreteraren i Svenska Rovdjursföreningen, Ann Dahlreus.

– Vi anser att man bör göra en sådan här undersökning i Sverige, säger hon.

Nu är det mer aktuellt än någonsin att veta vad som gör att renarna dör. Från årsskiftet gäller det så kallade "Toleransnivåuppdraget". Rovdjuren får inte ta mer än 10 procent av en renhjord. Susanna Löfgren, länsråd i Jämtland, tror att det kommer att leda till minskade rovdjursstammar.

Men vet ni hur stor skuld rovdjuren har i att renarna dör i Sverige?

– Nej. Det är inte lätt, säger hon.

Torkild Tveraas slutsats om vad som är det största hotet mot rennäringen är inte rovdjur. Det är förlusten av land.

– Vi måste värna renbetesland. Det största hotet är att marken för renbete minskar, säger han.