Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intresse för nazimedicin i Sverige

Efter maktövertagandet 1933 var nazisterna i Tyskland mycket måna om att de goda vetenskapliga förbindelserna med Sverige skulle fortsätta.

Läkarna lockades med vidareutbildning, med rasbiologi och rashygien på schemat.

Annons

Vetenskapsspråket i Sverige var tyska ända fram till dess krigslyckan vände för Tredje riket.

– Det tyska nazistiska läkarförbundet hade ett intresse av att svenska läkare skulle fortsätta komma till Tyskland och att förbindelserna stärktes, säger medicinhistorikern Nils Hansson, som just nu har en forskartjänst vid universitetet i Göttingen.

Inom kort lägger han fram en doktorsavhandling vid Lunds universitet om förhållandet mellan svenska och tyska läkare 1933–45.

Rashygien på schemat

I avhandlingen pekar Nils Hansson på tre strategier som tyskarna använde för att locka svenskarna. Ett sätt var att erbjuda fortbildning, bland annat vid en institution för medicinsk utbildning (Die Führerschule der deutschen Ärzteschaft) i Alt Rehse i norra Tyskland. Dit inbjöds läkare från hela världen för studiebesök och för att närmare komma i kontakt med nationalsocialistisk medicin. Rasbiologi och rashygien var bland ämnena på schemat. Föreläsningar hölls av internationellt kända tyska politiker, men också av nazitrogna läkare som försökte trumfa in sina politiska budskap.

– Om svenska läkare deltog i kurserna är osäkert, säger Nils Hansson. Alla deltagarförteckningar försvann vid krigsslutet. Antingen förstördes de eller så tog ryssarna hand om dem.

Svenskar i gästboken

Nils Hansson har dock lyckats leta rätt på en gästbok från skolan. Och i den finns läkare från 45 länder, däribland Sverige.

– Det visar att det fanns ett starkt intresse för tysk medicin även efter nazisternas maktövertagande, säger han.

Bland föreläsarna fanns flera nazistkoryféer som SS-chefen Heinrich Himmler, partiideologen Alfred Rosenberg och Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess.

Ett annat sätt för tyskarna att hålla sig väl med Sverige var att dela ut hedersdoktorat. Nils Hansson har särskilt undersökt Greifswalds universitet. En förutsättning var dock att läkaren hade en dokumenterad vetenskaplig ryktbarhet, men också att personen offentligt stödde Nazityskland.

– Det skadade inte heller att vara med i någon tyskvänlig förening, säger Nils Hansson.
Exempel på sådana är Riksföreningen Sverige-Tyskland och samfundet Manhem. Cirka 200 svenska läkare var medlemmar i riksföreningen. De var medlemmar av olika skäl, alla var inte nazister. Men redan vid krigsutbrottet 1939 började riksföreningen att tappa läkarmedlemmar.

Rasbiolog hedersdoktor

Rasbiologen Herman Lundborg, chef för rasbiologiska institutet, var en av dem som blev hedersdoktorer.

Gösta Häggqvist blev 1944 utsedd att kallas som hedersdoktor i Greifswald. Han hade året dessförinnan deltagit i en kommission som skulle undersöka ett av Stalins folkmord i ukrainska Vinnitsa. Han skrev under ett obduktionsprotokoll som tyskarna sedan använde i sin propaganda mot Stalin. Någon lagerkrans fick han dock aldrig. Krigsslutet kom emellan.

En tredje väg för tyskarna att locka svenskar till Tyskland var att ta hjälp av medicinhistorien. Man arrangerade möten där läkare som verkat för flera hundra år sedan hyllades. Man försökte dra raka trådar från dessa medicinare till Adolf Hitler. Budskapet var att berömdheterna från fordom hade arbetat i nazistisk anda om de hade "levt i dag".

Annons