Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Invandrarnas bidrag till Sveriges utveckling

Anders Johnson

Garpar, gipskatter och svartskallar – Invandrarna som byggde Sverige

SNS Förlag

• Upplysande

Annons

Många människor som invandrat till Sverige har aktivt bidragit till Sveriges framgång.

Det är en av huvudpoängerna i Anders Johnsons bok "Garpar, gipskatter och svartskallar – invandrarna som byggde Sverige".

De positiva effekterna har gällt under alla epoker sedan medeltiden, i alla delar av landet och inom alla samhällsområden, är hans slutsats.

Johnson skriver i inledningen av boken att det är fyra faktorer som bidragit till invandrarnas betydelse: kompetens, kontakter, kapital och kreativitet.

Invandrare med kompetens kom bland annat från ekonomiskt framstående regioner som Nordtyskland under medeltiden, Nederländerna under 1600-talet och Storbritannien under 1800-talet.

Kompetensen, menar författaren, behövde inte vara i form av nydanande högteknologi, utan till exempel annorlunda sätt att sy kläder eller laga mat, enligt traditioner från respektive land. Vissa invandrare hade internationella kontakter som var värdefulla vid internationella affärer när det upprättades affärsfilialer i Sverige.

Människor som bryter upp från sitt hemland, menar Anders Johnson, är mer initiativkraftiga än de som hela livet bott på samma ställe.

Invandrare påverkar också invånarna i det samhälle de kommer till. Mottagarlandets invånare får upp ögonen för att problem kan lösas och liv kan levas på andra sätt än de har varit vana vid.

Anders Johnson har under senare år granskat i stort sett alla läroböcker i historia och samhällskunskap för högstadiet och gymnasiet och funnit en närmast systematisk utrensning av invandrarna i svensk historia, trots att två av de ledande läromedelförlagen har grundats av invandrare, nämligen Albert Bonnier och C.W.K. Gleerup.

Johnson menar att invandrarnas betydelse i svensk ekonomisk historia ofta underskattas, vilket gör att varje skildring av svensk historia som inte uttryckligen framhåller invandringens betydelse för den ekonomiska utvecklingen därför är djupt missvisande.

Vem är då invandrare, frågar sig författaren? En invandrare är en person som är född utomlands och som permanent eller för en längre tid bosätter sig i Sverige. Det innebär att de flesta personer som Johnson skriver om i boken uppfyller dessa krav.

I boken följer läsaren invandringen från 1000-talet och ända fram till i dag och kommer att finna många namn på människor som bidragit till Sveriges framgång.

Titeln Garpar kommer av ordet Garp som är ett fornsvenskt ord med betydelsen bråkmakare och pratkvarn som blev ett öknamn på tyskar.

Från Lucca i Norditalien kom gipsgjutare och gipsarbetare, omkring sekelskiftet. Gipskatt blev det vanligaste skällsordet för dessa invandrare fram till 1960-talet då det ersattes av svartskalle.

• Louis De Geer var Sveriges första stora invandrarentreprenör och också enligt Johnson den mest betydelsefulle invandraren genom tiderna.

Han föddes i Liége, Belgien, som son till en framgångsrik bankir. År 1627 kom han till Sverige och blev svensk medborgare.

Här fick han monopol på kanongjutning och övertog driften av kronans alla vapenfaktorier samt fick arrende på en rad järnbruk, som till exempel i Finspång, Godegård och Norrköping i Östergötland, Nyköping och Åker i Sörmland samt Gimo, Lövsta och Österby i Uppland.

De Geer var också en stor skeppsbyggare och redare och blev också en av Sveriges största jordägare med domäner i Östergötland, Närke, Västmanland, Värmland och Uppland. Han fick som finansman med rika internationella kontakter också stor betydelse för stormaktspolitiken både som rådgivare och finansman.

Han förde med sig ett betydande kapital till Sverige och blev statens största långivare. De flesta som invandrade från Nederländerna till Sverige under 1600-talet kom med tiden att betrakta sig som svenskar. Detta gällde inte Louis De Geer. Han talade och skrev franska, holländska och tyska utan problem men lärde sig aldrig svenska.

• Efter att Gotland blev svenskt 1645 inleddes en viss uppgång i ekonomin där, tack vare invandrare från Tyskland.

En av dem var Wolf Christoph Polhammar, pappa till Sveriges största tekniska snille Christopher Polhammar. 1716 adlades han av Karl XII för sina insatser för Sveriges tekniska utveckling och antog namnet Polhem.

Han var skrivkunnig, vilket var ovanligt på den tiden. Efter jobb som inspektor på Vansta säteri i Södermanland blev han alltmer intresserad av teknik och mekanik.

1687 började han studera matematik, fysik och mekanik vid Uppsala universitet, i tre år. Polhem fick många tekniska uppdrag, bland annat att förbättra tekniken att ta upp malm ur gruvor.

Den maskin som Polhem konstruerade skulle transportera malmen ur gruvor i tunnor, som sedan förde dessa till hyttan där tunnorna tömdes och sedan återgick till gruvan för ny lastning. Denna konstruktion kallades för uppfodringsverk.

År 1697 grundade Polhem Laboratorium Mechanicum, där han var föreståndare och forskade och undervisade eleverna med hjälp av modeller.

Chalmers Tekniska Högskola startades genom en donation år 1811. William Chalmers flyttade från Skottland till Göteborg 1738, där han huvudsakligen ägnade sig åt att exportera järn och timmer till Storbritannien. En av sönerna - William Chalmers d.y. - fick handelsutbildning i Göteborg och England.

Vid 35 års ålder blev han utsedd att vara Ostindiska kompaniets representant i Kanton. Ostindiska i Sverige grundades av skotten Colin Campbell 1731. Efter tio år i Kanton återvände Chalmers till Göteborg, som en förmögen man.

Arton år senare testamenterade han en del av sin förmögenhet till en industriskola för fattiga barn, som lärt sig läsa och skriva. År 1829 kunde Chalmers Slöjde Skolan öppnas, men 1882 ändrades namnet till Chalmers tekniska läroanstalt som 1937 blev Chalmers Tekniska Högskola.

• Carl Wilhelm Scheele är en av de stora i kemins historia. Han visade bland annat att luft inte är ett grundämne utan sammansatt av syre och kväve. Hans upptäckter bidrog i hög grad till kemins snabba utveckling i slutet av 1700-talet.

Scheele föddes i Stralsund,Tyskland, 1742. Vid 15 års ålder övertog han sin äldsta brors plats som lärling på apoteket Enhörningen i Göteborg. Där gjorde han på ledig tid experiment och bedrev självstudier som gav honom god inblick i sin tids kemi. Scheele var verksam vid olika apotek, år 1775 blev han apotekare i Köping.

• Göta kanalbyggaren Baltzar von Platen föddes i svenska Pommern 1766. När han var 13 år började han vid flottans kadettskola i Karlskrona.

År 1806 publicerade han sitt förslag om att bygga Göta kanal. Ett bygge som tog 12 år längre tid än planerat och kostade sex gånger mer än beräknat. Kanalen skulle fungera som en strategisk transportled för människor och material.

Bygget av kanalen utvecklade mycket ny teknisk kompetens, vilket gjorde att den har kallats Sveriges längsta tekniska högskola, eftersom många tekniska begåvningar deltog i bygget.

• Under 1800-talet skedde en arbetskraftsinvandring från Finland till Sverige, men även en del flyktingar kom som till exempel Adolf Erik Nordenskiöld. Han emigrerade av politiska skäl och blev 1858 professor och intendent för Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning. Nordenskiöld var en pionjär inom polarforskningen och deltog i tio polarexpeditioner.

• Bröderna Max och Ernst Sievert föddes i Zittau, Sachsen, Tyskland. Max Sievert flyttade till Sverige 1881 och öppnade året därpå en importfirma i Stockholm.

År 1888 grundade han två fabriker i Sundbyberg, varav en fabrik för elektrisk tråd som senare fick namnet Sieverts Kabelverk. Ernst Sievert kom till Sverige 1887 och blev föreståndare på kabelfabriken.

År 1912 levererade Sieverts Kabelverk den första högspänningskabeln, vilket gjorde företaget till pionjär inom detta område i Sverige. Företaget utvecklades till Europas modernaste fabrik för ledningstråd och kablar.

• Västerås är känt som gurkstaden, tack vare att den tyske trädgårdsmästaren Bernhard Johan Bohnsack började odla gurkor i staden 1728.

• Under de första åren av 1800-talet fortsatte den judiska invandringen från Tyskland och Danmark. Joel Assur av judisk börd invandrade till Sverige 1791. Han blev hovdentist och en av landets första professionella tandläkare. Hans dotter Amalia Assur blev Sveriges första kvinnliga tandläkare.

• Sveriges första kvinnliga professor var den ryska matematikern Sonja Kovalevsky. Efter studier och forskning i Tyskland blev hon 1884 docent i matematik vid Stockholms högskola och 1889 utnämndes hon till professor där.

• Perioden efter 1945 har i stor utsträckning präglats av den omfattande invandringen. År 1945 fanns 101 000 utrikes födda i Sverige. Under 1950- och 60-talen kom nya flykinggrupper från Ungern, Grekland, Tjeckoslovakien och Polen. Den helt dominerande invandringen under denna period var arbetskraftsinvandringen.

Den kanske mest framgångsrike entreprenören bland efterkrigstidens invandrare är italienaren Salvatore Grimaldi som föddes 1945 i Taranto, södra Italien.

År 1952 flyttade familjen till Västerås. Grimaldi utbildade sig på verkstadsskola och 1964 fick han anställning som slipare på Volvo i Köping. Han blev en skicklig slipare och han köpte en begagnad slipmaskin som hans ställde i garaget, där han åtog sig de mest omöjliga slipuppdrag.

År 1970 startade han Grimaldi Mekaniska verkstad. På 1980-talet köpte han flera företag för att sedan utveckla och förädla dem. 1995 köpte Grimaldi Monark Stiga, vilket sedemera gjorde honom till Europas cykelkung.

I den 300 sidor tjocka boken har Anders Johnson skrivit om flera hundra personer som bidragit till Sveriges utveckling. Det är en maffig bok och när man läst den kan bara hålla med Johnson om att utan invandrare hade inte Sverige haft de företag som bidragit till att vårt land utvecklats, både ekonomiskt och tekniskt.

Dagens invandring är inte i första hand en arbetskraftsinvandring som tillför efterfrågade resurser. Snarare handlar invandrarpolitiken om solidaritet. Men invandringen kan i många fall vara en resurs, som Johnson skriver i boken, än ett problem. Boken är verkligen intressant, och borde vara ett standardverk i varje gymnasieskola i landet.

Seved Johansson