Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Invandring är utveckling

Det är ingen enkel sak att veta. Men flyktingmottagandet till Jämtland är inget nytt. Man kan till och med hävda att det är en uråldrig tradition.

Annons

I slutet av 800-talet enades Norge av vikingakungen Harald Hårfager. Likt scener ur den populära tv-serien Game of thrones ledde hans hårdföra härskarmetoder till att norska stormän drevs på flykt till bland annat Island och Jämtland.

Mer än 1200 år senare söker människor fortfarande skydd från förtryck och förföljelse i Jämtlands fjäll och skogar. Och Östersund förstås.

Kanske finns förklaringen i att vi är lite trendig i Jämtland.

Vi kristnade oss själva – långt före "barbarerna" i landskapen omkring oss. Vi var också före vår tid, med införandet av demokratin, eller bondeanarkin som det jämtska alltinget Jamtamot har beskrivits. Återigen, mottagandet av hunsade norska vikingar likaså. I modern tid, hur människor sökte sig hit för att arbeta i skogen. Och det är kul när vi blir fler.

Idag är Jämtland ett av Sverigedemokraternas svagaste fästen. Där andra går till valurnan och lägger sin röst på slutenhet står vi fortfarande upp för öppenhet. Det gör mig stolt över att vara Jämte.

Jämtland har inte en perfekt historieskrivning. I vår historia finns också tråkiga inslag. Behandlingen av romer. Konflikt mellan markägare och samer. Men trotts detta menar jag att jämtland har en välkomnande insikt och öppenhet mot andra.

Om det finns ett vetenskapligt stöd för nedärvda värderingar vet jag inte. Förmodligen inte. Men varje tid är med och skapar myten om sig själva och sin historia. För mig är öppenhet en viktig del i berättelsen om mitt Jämtland. Om välkomnandet av andra och om forböndernas sinne för resande och handel. För mig är den berättelsen betydligt mer påtaglig och verklighetsnära än beskrivningen av så kallade surjamtar.

Är vi sur och beklagar oss över förändring, eller välkomnar vi vad framtiden för mig sig? Jag väljer det senare. För det har mormor lärt mig.

Jämtland är mycket men det har aldrig varit trångbott. Från Syrien, Somalia och andra delar av världen har medmänniskor den senaste tiden sökt sig hit för att söka skydd från kris och konflikter. Och det finns plats i vårt landskap.

För lite mer än ett år sedan blev Ica Ladan i Kaxås rikskänd för deras välkomnande av Syriska flyktingar. För butiksägaren var logiken enkel. När fler kommer till Kaxås blir det fler som handlar och då är man intresserad av att veta vad de vill handla. Det är värdskap av första klass.

Liknande berättelser om välkomnandet av flyktingar hittar man också i andra delar av Jämtland. Till exempel i Rossön där vaktmästaren Mårten är en eldsjäl som flera dagar i veckan arbetar för att flyktingarna i bygden ska känna sig välkomna.

Välkomnandet av flyktingar till Jämtland handlar inte bara om medmänsklighet. Det är också regional utveckling. Det är grannar att hälsa på. Det är byskolan som får stå kvar. Det är handlarens nya kunder och det är nya arbetstillfällen.

Är vi goda värdar för våra medmänniskor som söker skydd från stormen då stannar de också kvar.