Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irrfärder i samhällsekonomi

Författare är dagdrivare, sägs det ibland.

Annons

Sörplar kaffe och antecknar ett ord då och då. Efter några år är boken klar. Då blir det lite jobb för förläggaren, tryckeriet, kritikerna, biblioteken och bokhandlarna.

Till slut en slant till dem som jobbar med pappersinsamlingen. Så nog bidrar författaren till samhällsekonomin, men det är inga stora summor givetvis.

Nyligen besökte jag Epirus i Grekland, där den södra delen av regionen har en del av sin inkomst att tacka en författare för.

En flod med iskallt vatten och en ruin låter byarna blomstra.

Floden heter Acheron, suckarnas flod, det var i dess vatten som Akilles doppades när han var liten. Vattnet, som har en förbindelse med Hades, skulle göra honom odödlig.

Men modern höll Akilles i hälen och det blev hans enda sårbara punkt. Därifrån uttrycket akilleshäl.

Idag ordnas det bussresor dit. Först besöker man flodens mynning i Ammoudia. En liten båttur ger jobb åt skepparen och under rasten fylls byns kafeteria snabbt. Därefter fortsätter färden till Nekromanteion (Dödsoraklet) i byn Mesopotamos.

I tionde sången i Homeros Odysséen säger Kirke till Odysseus:

"Där är en plats, där i Acherons flod […] just där vattnet förenas med dån, sig reser en klippa; träng intill henne dig tätt […]".

Och det sägs att det är där Odysseus har stigit ner i Hades för att prata med de döda och få råd om hemfärden. Platsen upptäcktes på femtiotalet, grävdes ut och är nu ett friluftsmuseum.

En smal trappa leder ner till en grotta, stället där dåtidens pilgrimer trodde sig möta de döda. Redan i antiken blev platsen ett ställe för religiös turism. Människor begav sig dit för att få kontakt med de döda vilka kunde sia om framtiden.

Efter en sträng ritual med tvagning, specialdiet samt hallucinogena medel släpptes man ner i grottan där de döda projicerades som skuggor och talade till de efterlevande. Den drygt veckolånga vistelsen vid Dödsoraklet var givetvis inte gratis.

Dagens turistfärd fortsätter till källan av Acheron. De som vill kan doppa fötterna eller bada i det kalla vattnet.

Om det gör en odödlig är nog tveksamt, men uppfriskande är det i alla fall. Vid badstället finns förstås en taverna, samt några entreprenörer som erbjuder ridning och riverrafting.

Naturen kring floden är vacker, vita stenstränder, gröna träd, klart vatten och branta kalkklippor.

Men utan Homeros' berättelser skulle nog få av dagens turister välja den kalla floden framför det varma havsvattnet. Illiaden och Odysséen skrevs kring 700 före Kristus. Och idag, mer än tvåtusen år senare hjälper de till att försörja en del av regionen.

Jag försökte förresten få kontakt med Homeros där nere i grottan, och fråga honom vilken bok vi jämtländska författare ska skriva för att bli samhällsekonomiskt nyttiga för länet i framtiden.

Det var lite svårt att höra honom bland turisternas mummel och dessutom hade jag inte fått den hallucinogena drycken. Men jag tror han viskade "irrfärder, irrfärder".