Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drömmen om Sverige blev sann – nu spelar Corey Pawley hockeyn som gynnar hans spelstil

När kanadensaren Corey Pawley växte ur juniorserien i Ontario ville han se sig om, helst av allt ville han spela ishockey i Sverige. Han hamnade i Brunflos division 1 lag och trvis med sin tillvaro.
– Jag ville till Sverige och när jag fick chansen var det ingen tvekan.

Annons

Den stora drömmen för många svenska ishockeyspelare är att få åka över haven för att spela i hockeyns mecka, Nordamerika. Men för Brunflos nyförvärv Corey Pawley från Sarnia, Kanada var det tvärtom.

– Många spelare hemma i Kanada vill komma hit och få chansen att spela. Så det är nog samma.

Pawley blev inte draftad och när han växte ur spelet i juniorligan, där han för övrigt öst in poäng (181) de senaste tre säsongerna i Ontario, så ville han ta chansen att komma till Sverige.

– Jag gillar hockeyn här, det är större isytor och det passar mig. Sedan är det mer kontakt hemma i Kanada och jag som inte är så stor har större nytta av att spela här. Jag är ju lite mindre och här blir jag inte tacklad lika ofta så det passar mig bättre.

Pawley är en liten men snabb och teknisk spelare med nummer 17 på tröjan i Brunflo.

Pawley mäter 170 centimeter och väger strax under 80 kilo. Han är en riktig snabbskrinnare med kvicka skär över isen och blir ofta farlig när han kommer med fart från kanten då han är ivrig att vika in rakt framför mål.

– Jag försöker att använda min snabbhet till min fördel. Ytorna blir större och man får mer tid än vad man tror med pucken så man måste försöka använda det till sin fördel.

Hans resa till Sverige var lite krokig, men nu är han hunnit komma in i livet i Brunflo.

– Min väg till Sverige började med en veckas try out i Frankrike men jag har alltid velat komma till Sverige så när jag fick ett samtal från Bräckes tränare Mike Hooker så vill jag hit direkt.

Förslaget Pawley fick var att spela med Bräcke i division två men precis innan seriestart så drog Bräcke sig ur serien och Pawley fick börja om sin jakt på ett lag. Först hamnade han i ÖIK:s händer där han bara tränade nåfra få ispass. De sökte inte den typen av spelare som Pawley är. Så då slussades han vidare till Brunflo, där han efter lite förhandlingar blev kvar.

– Jag är glad att jag fick chansen med Brunflo och nu ska jag försöka få ut så mycket som möjligt av det här.

Corey bor i källaren hos en familj i Brunflo bara ett stenkast från ishallen, han har en egen ingång och det är som en liten lägenhet på bottenvåningen där han kan laga mat och har eget duschrum.

– Jag trivs väldigt bra här, säger han.

Just nu har han inget jobb utan lever som hockeyspelare på heltid med lön som Brunflo betalar åt honom.

– Jag kollar lite efter ett jobb. Men just nu tränar jag mest, kollar på Netflix och chillar. Sedan när grabbarna slutar så hänger jag med dem, det har varit lätt att komma in i gruppen och vi tillbringar mycket tid tillsammans.

Corey bor tillfäligt hos en familj i Brunflo men har planer på att flytta in till Östersund. Här är i hans sovrum i källaren hos familjen.

Såhär beskriver han laget:

– Jag ser oss som underdogs. Ingen hade förväntat sig att vi skulle vara så bra som vi har varit. Det är roligt att spela i ett sådant lag, vi jobbar hårt varje dag och om vi fortsätter att göra det så kommer det att betala sig.

Framför allt har Brunflo visat sig vara näst intill ostoppbara hemma i Klanghallen. Mest minnesvärd är skrällsegern mot Sundsvall.

– Ja men alla lag är bättre hemma. Det är speciellt för oss när familj och vänner är och tittar, ja inte för mig då men för de andra.

Han kanske inte har sin familj på plats i hallen men han är en stor förebild för barnen i arenan. När Corey är på planen så går munnarna på barnen i ett och deras ögon är stora som om de sett självaste tomten, de pekar, ropar hans namn och granskar hans snabba spelstil. Han är en riktig barnfavorit i Klanghallen och de ser honom som en idol och en förebild.

– Det är ju roligt såklart, jag brukar göra high five med dem efter matcherna och några av dem har kommit fram för att säga hej och sådant, sen ska jag vara med på någon skridskoskola också.

Coreys familj i Kanada består av mamma, pappa och en yngre bror i Kanada, för honom är saknaden inte så stor. Corey flyttade hemifrån när han var 16 år vilket har gjort honom van vid att vara ifrån dem. Nu pratar han ofta i telefon med sin familj. De ser hans matcher på datorn och följer hans framgångar i Sverige.

Corey Pawley är otroligt kvick på isen och trivs bäst med den svenska hockeyn då det passar hans snabba spelstil bäst.

– Jag pratar med dem nästan varje dag och förhoppningsvis kan de komma hit och se mig spela snart. Sedan åker jag hem över jul också, det ser jag fram emot. Det är såklart lite skillnad för mig att bo på andra sidan jorden så det ska verkligen bli härligt att se dem igen.

Han berättar att livet alltid handlat om ishockey. Han började redan som treåring att åka skridskor och spela.

– Ända sedan jag var liten har jag haft en klubba i handen och alltid velat spela hockey oavsett vad. När vi var små spelade det ingen roll om vi spelade hockey på gatan eller på isen, vi spelade hela tiden. Det var det enda jag ville göra.

Han är inte ensam om att inte kunna se in i framtiden men när jag frågar honom så hoppas han att han blir kvar i Sverige länge och han kanske kan avancera i seriesystemen med åren.

– Jag hoppas kunna spela här i tio år i alla fall och få spela högre upp.

Corey har, tillsammans med sina lagkompisar hunnit följa SHL lite, han berättar att de brukar samlas i stan och se de tillsammans. Han tycker att det är kul att se och menar att så fort lagkamraterna slutar jobbet så har han alltid något att göra.

– Jag kan inte klaga på livet här. Jag spelar ju hockey om dagarna och inget kunde vara bättre.

Mer läsning

Annons