Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ivar något i hästväg som visar människans litenhet

När mörkret släpper någon gång på Luciadagens morgon får många skogsägare tyvärr räkna med att fredag 13 december 2013 blir en riktig otursdag.

Annons

Omfattande stormskador är att vänta. Samma sak gäller för alla de fastighetsägare vars tak blåste all världens väg och för vilka nu väntar både omfattande reparationer och pappersexercis med försäkringsbolag efter stormen Ivars framfart.

Novemberstormen Hilde drog fram värst i Strömsunds kommun, i södra Lappmarken och ännu längre norrut i Västerbotten. Nu fick Jämtland, Storsjöbygden och västra fjällvärlden ta den värsta smällen. Epicentret låg alltså längre söderut.

Som vanligt var strömavbrotten det mest påtagliga. Men när orkanbyarna drog in från fjällen via Storsjöflaket förmådde inte ens en tätt sammanbyggd stadskärna stå emot. Tak i centrala Östersund flög likt pappersark ner på gator, kvarter spärrades av och bara ett fåtal metrar utanför mitt redaktionsfönster när detta skrivs kockan 22 torsdag kväll, liknar delar av Kyrkgatan i Östersund ett mindre slagfält.

Värst i det avseendet var förstås karambolaget i Åre där delar av Hotel Holiday Clubs takkonstruktion gav vika för vindbyar som varvat upp över Åresjön med efterföljande dominoeffekt för både järnvägsspår och järnvägsstation i centrala Åre.

Ingen vet ännu den totala omfattningen av Ivars framfart. Men utifrån känslor och minnesbilder från förr, är torsdagsstormen något i hästväg. Betydligt starkare än Hilde, åtminstone i mellersta Jämtland med omnejd, är den första lekmannamässiga bedömningen.

Människans litenhet inför naturens krafter blir också påtaglig en kväll som denna. Vid sjuttontiden kav lugnt men bara en timme senare kom rytandet från fjällvärlden. Som en påminnelse om att mänskligheten nog borde göra bäst i att fortsätta försöka övertyga våra högsta världspolitiker om att göra någonting åt vår miljö, för det här är långt, långt ifrån det normala. Klimatet är i olag.

Efter Hilde hade skogsägareföreningen Norrskog cirka 800 000 skogskubikmeter stormfälld skog och totalt låg 3,5 miljoner kubikmeter i backen som en följd av det ovädret.

Nu lär inte samma skogsägare drabbas lika hårt igen, men andra på sydligare breddgrader får bereda sig på det värsta. Stormfälld skog kan dessutom sägas straffa skogsägaren dubbelt. Först i form av uselt betalt för stockar som kanske hade kunnat bli sågtimmer men där det nu på sin höjd vankas betalning som massaved. Och i nästa omgång kan det dessutom bli invasion av skadeinsekter om den stormfällda skogen inte hinner tas ut i tid.

Hur som helst kan vi konstatera att Hilde och Ivar visar på samhällets sårbarhet. Inte minst de gånger vädergudarna ger oss en knäpp på näsan och visar vilka det är som bestämmer, nu i höst dessutom två gånger om.