Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag är fullständigt inkompatibel med fysik

Förmodligen har ni hört det gamla talesättet "Det finns inget som är säkert här i världen utom döden och skatterna".

Annons

Han som sa det var den amerikanske vetenskapsmannen, diplomaten och politikern Benjamin Franklin (1706–1790), som kanske är mest känd för att ha uppfunnit åskledaren.

Men hade Benjamin Franklin levt i dag hade han kunnat lägga till att det är helt säkert att Kicki Gustafsson aldrig någonsin, inte ens om hon lever tills hon fyller 150 år, kommer att få Nobelpriset i fysik.

Jag är fullständigt inkompatibel med fysik. När jag var 14 år och besökte Westminister Abbey i London för första gången, tyckte mina föräldrar att det var ohyggligt skojigt att jag bistert konstaterade "jaha, det är här han ligger, han som har förstört mitt liv", när vi passerade Isaac Newtons grav.

I tisdags presenterade Kungliga Vetenskapsakademin vilka som får årets Nobelpris i fysik – engelsmannen Peter Higgs och belgaren Francois Englert. De delar priset för teorin om hur partiklar får sin massa.

Och här skulle jag vilja citera TT, som i ett närmast förälskat skimmer sammanfattade de vetenskapliga landvinningarna:

"Teorin är en central del i fysikens standardmodell som beskriver hur världen är uppbyggd. Allting består av några få byggstenar, materiepartiklar. Dessa partiklar styrs av krafter som förmedlas av kraft partiklar som ser till att allt fungerar som det ska, enligt Vetenskapsakademin. Modellen bygger på att det finns en särskild sorts partikel, en Higgspartikel. Denna är en vibration av ett osynligt fält som fyller rymden. Utan det skulle vi inte finnas, för det är genom kontakten med fältet som partiklarna får sin massa."

Jodå, visst vet jag på ett ungefär vad atomer och molekyler är, men här pratas det om partiklar som styrs av krafter som förmedlas av kraftpartiklar! Hur ska man förstå det? Vad är det här egentligen? Gud? Joe Labero? Ett bidrag till nästa års Melodifestival?

Jag ser redan Carola framför mig där hon står på en scen och håller i sig för att inte blåsa bort i vindmaskinens orkan medan hon sjunger så där starkt att rösten liksom bräker lite grann:

"Du är en vibration av ett osynligt fält,

och när vi får kontakt så fyller du hela min rymd!

Du är min Higgspartikel och när jag förenas med dig,

då fungerar allt som det ska-a-a-a-a-aaaaaaa!"

I fjol gick fysikpriset till Serge Haroche och David Wineland för "banbrytande experimentella metoder om växelverkan mellan ljus och materia inom kvantfysik." Vetenskapsakademin förklarade att pristagarna "har fått partiklarna att utföra konster enligt kvantfysikens regler på ett sätt som man tidigare inte trodde var möjligt."

Det här stärker i mina ögon kopplingen mellan avancerad fysik och Melodifestivalen, för vem kunde vi se på scenen i år? Jo, Yohio! Där kan man snacka om någon som utför konster på ett sätt som man tidigare inte trodde det var möjligt!

Även när det gäller litteraturpriset finns ett Melodifestivalssamband. Ni har väl inte glömt "Sommar’n som aldrig säger nej" med Malta 1973, med text av akademiledamoten Lars Forssell? Med den så omtalade strofen "Dina bröst är som svalor som häckar".

Om man verkligen vill försöka förstå människan och skapelsen och få en förnimmelse av hur allting hänger ihop, då får man vända sig till poeterna. Och ingen har väl bättre förklarat oändligheten än Tomas Tranströmer, som fick Nobelpriset i litteratur 2011:

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan

trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapade bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande

piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,

Herr Tanaka och Signora Sabatini,

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

(Ur diktsamlingen "För levande och döda" 1989)

Vackrare och tydligare än så blir det inte. Sedan får fysikerna hitta vilka partiklar de vill!