Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

... "jag är inte rasist, men"-människorna

"Jag är inte rasist, men man får faktiskt ta seden dit man kommer. Sverige är ett kristet land och här har vi inga böneutrop." Känner ni igen det?

Annons

På Facebook pågår en debatt om för- och nackdelar med det eventuella böneutropet i Fittja. Och aldrig förr har Sverige haft så många "jag är inte rasist, men"-människor.

Jag kan kanske hålla med om att det inte handlar om att vara rasist eller inte. Men det handlar om egoism. Vi har blivit så otroligt egoistiska och rädda för allt som är annorlunda. Någon var livrädd för att de eventuella böneutropen skulle väcka honom klockan 5 på morgonen och att de skulle höras minst fem gånger om dygnet året runt. I själva verket handlar det om två till fyra minuters böneutrop en gång i veckan. Hur länge ringer kyrkklockorna?

Det är klart att det är lätt för mig att sitta i Östersund och kritisera folk som inte vill bli störda av böneutrop i Fittja, 60 mil från mitt hus. Jag kommer inte att höra några böneutrop. Men jag tror inte att det handlar om att höra böneutropen, utan jag tror att det handlar om rädsla. "Om jag skulle flytta till ett muslimskt land skulle inte jag få bygga en kyrka" var det någon som skrev. Nähä? Men är det vad vi ska eftersträva? Att den religionsfrihet som vi faktiskt har i Sverige ska slopas och alla tvingas bli kristna?

"Jag är inte rasist, jag tycker att vårt land har mått bra av att vara så mångkulturellt men vi har inte tvingat hit muslimerna så tvinga inte på oss, som inte vill, era böneutrop" skriver Lisa. Lisa är 28 år, har vuxit upp med sin mamma och pappa och lillebror i en stor villa med pool. Hon hade två hästar och en hund som barn. Hon har aldrig behövt fly. Någon annan skrev: "muslimerna är på väg att ta över Sverige och det måste stoppas nu innan det går för långt".

Det handlar inte om att någon "ska ta över Sverige", eller att alla ska bli muslimer om ett par år. Det handlar om att troende människor ska få utöva sin religion på ett sätt som i alla fall liknar ursprungssättet. Har ni tänkt på vilken trygghet det skulle kunna ge till dem som nyss kommit hit? De som flytt sitt hem och kanske lämnat delar av sin familj? Kanske, kanske kan de där max fyra minuterna ge ett litet, litet hopp om att det kan bli bra någon gång. Men det är alla "jag är inte rasist, men"-människorna för missunnsamma för. Ta seden dit ni kommer! Hojtar någon. Men om man kommer från Sverige då? Men råkar ha utlandsfödda föräldrar, eller mor- och farföräldrar, och en annan religion än kristendomen? Vilken sed ska man ta då?

Alla som gnäller på att två till fyra minuter böneutrop i veckan stör skulle kanske testa att bo bredvid en nattklubb? Eller ovanför ett torg med politiska möten, konserter och manifestationer tidigt på helgmorgnarna? Eller mitt i en stad när nattens fyllon skrikande ska leta sig hem eller till närmsta efterfest. Eller nära en idrottsplats. Eller granne med studenter, eller ... ja ni fattar? Jag föredrar i alla fall två till fyra minuters böneutrop framför det.

När jag ser alla "jag är inte rasist, men"-människor som är aktiva på Facebook slutar jag att förvånas över Sverigedemokraternas plats i riksdagen. Men däremot förvånas jag över hur många av min "vänner" som är en del av det. Ni skrämmer mig.