Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag går i gång på maktmissbruk"

Fredrik Westberg är en av ÖP Lördags krönikörer. Här får du en närmare presentation av honom.

Annons

Hur ser din vardag ut?

Uppstyrd och fri. Dagarna ägnar jag åt att cykla omkring på min barndoms gator och sitta på föreläsningar vid Mittuniversitetet. Översköjs av bra och mindre bra barn- och tonårsminnen, när jag cyklar. Lär mig nytt och lever i en skön bubbla, på universitetet. Eftermiddagar och kvällar är strikt reglerade utifrån våra barns behov och aktiviteter. Sammantaget är det fullt upp, men rena rama lyxlivet, om du frågar mig.

Vad drömmer du om?

Att skriva mer. Att vara närvarande i mitt liv. Och att gå långt, bokstavligen.

Vad är det mest spännande du gjort i ditt liv?

Att jag fått vara med när några andra föddes. Det är stort och fortsatt fascinerande. En resa som bara har börjat. Ett, så att säga, pågående mirakel. Men bestigningarna av Mongenjura, Stetind och Presten, i Norge, ligger högt på min spänningsskala. Också.

Vilken är din relation till mat?

Hyfsat okomplicerad. Jag äter det som ställs fram. Och jag gillar att laga mat. Ibland. Min paradrätt är konfiterad älgfransyska, med rostade rotsaker. Den har jag lagat en gång. Men jag kokar mest morgonnudlar till 9-åringen, steker blodpuddingsmiddag till 5-åringen och dricker lapsangthe tillsammans med 12-åringen.

Finns det något du saknar som du skulle behöva?

Ett uthålligare tålamod och en tunn dunjacka.

Brukar du lyssna till dig själv?

Allt för sällan.

Vem tror du att du är?

Inte den blekaste. Men jobbar på att ta reda på det.

Vilken är din drivkraft?

Beror på dagsformen. Men jag tror att jag kan vara med och påverka i det lilla och det större. Genom att göra det jag är bra på. Jag går i gång på maktmissbruk, sociala orättvisor och enfaldiga äventyr.

Vart är du på väg?

Mot mina barns tonårstid, vilket jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Sen hoppas jag på att mitt eget, ofrånkomliga, åldrande också för något gott med sig. Om jag får önska blir det visdom och bra kondition.

Vad tror du på?

Jag tror på Gud och människan. Gärna i kombination. Jag går på Dostojevskis linje. Utan Gud (eller vad vi nu väljer att kalla hen) blir moralen meningslös. Det vill säga, om vi inser att vi är en del av något större borde vi visa hänsyn. Till våra medmänniskor, kultur och natur. Tycker jag.