Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag gör inte det här för att jag vill vara kvinna, jag vill bara inte vara man"

Sara Lund/Claes Schmidt gjorde succé som föreläsare för kommunanställda i slutet av oktober. Nu är hen tillbaka i Östersund med en föreläsning, eller talkshow, öppen för alla. Hen ställer frågor, skämtar och vänder upp och ner på invanda tankemönster kring manligt, kvinnligt och allt som inte är normalt. Mellan 4 ögon berättar SaraClaes om sin väg till att bryta med den traditionella mansrollen och öppet våga bära kvinnokläder.

Annons

När blev du medveten om att du var transvestit?

– Det har jag ingen aning om. Men i 4-5-årsåldern insåg jag att jag inte var som de andra, jag passade varken in bland tjejerna eller bland killarna. Transvestit visste jag inte vad det var förrän jag slog upp det i en uppslagsbok. Själva ordet hittade jag i den gamla bildtidningen Se, där det fanns en bild av en jättesnygg tjej omgiven av några killar. Men tjejen var en transvestit, en man! Det fanns alltså en till som jag. Då var jag kanske 10 år. I uppslagsboken stod: Homosexuell man som klär sig i det andra könets kläder för att få sexuell tillfredsställelse. Hjälp! Tänkte jag. Ska jag bli homosexuell? Jag gillade ju tjejer, det var jättejobbigt. Men jag tänkte att man kanske blir homosexuell när man fyller 15 år. För om man inte är tjej eller kille – vad är man då i ett samhälle där man ska vara antingen eller?

Hur hanterade du det?

– Jag visste ju inte vad det var, men jag kände mig fel. Det var ju inget man pratade om så jag kände mig helt ensam och började planera att ta livet av mig. Jag var så trött på livet, men berättade inte för någon utan skaffade mig istället mer och mer en macho-attityd och stängde ute folk. Jag utvecklade också min humor och blev klassens clown. Det gick alltid att skratta sig ur en situation genom ett skämt.

När upptäckte du att du gillade att klä dig i kvinnokläder?

– Jag har en minnesbild av att stå framför spegeln i min äldre systers kläder och låtsas att min mamma behandlade mig likadant som hon behandlade mina systrar. Det handlade alltså inte om att jag ville vara kvinnligt vacker med glitter och flärd, utan mer om att jag också vill bli duttad med. Min mamma älskade mig också, men på ett annat sätt än hon älskade mina systrar. Jag var ju pojke!

Kan du beskriva känslan när du klär dig i kvinnokläder?

– Den är väl ungefär densamma som när du klär upp dig. Du känner dig snygg och jag tyckte om känslan. Och ville ha den igen. Men så får inte en man känna. Många säger att den kvinnliga delen i mig gör att jag sänker min status, men jag känner att jag stärks av den. Det kanske har att göra med att jag anser att kvinnorollen vinner i dag, hela tiden. Därför är jag lite mallig att jag har det här inom mig.

Som kvinna har jag kanske större variationsmöjligheter när det gäller det yttre, men i samhället är det väl inget större plus att vara kvinna?

– Jo, det är ju kvinnor som håller hela kulturlivet under armarna! Och kvinnor har ett försprång framför många män eftersom arbetslivet i dag efterfrågar det vi lärt oss kalla kvinnliga egenskaper; empati, social kompetens, hålla många bollar i luften osv.

Men det ju ofta förmånligare att vara man?

– Ur ett perspektiv ja. Och mest bland andra män. Om du inte känner dig hemma i den traditionella mansrollen utan hellre vill vara människa – då är mansrollen ingen fördel längre utan en belastning. Jag gör inte det här för att jag vill vara kvinna, jag vill bara inte vara man.

Vi kanske skulle behöva en manlig motsvarighet till feminismen, en mansrevolution?

– Definitivt! Det fantastiska med feminismen är att den talar om att kvinnorollen kan vara på så många olika sätt, det finns ingen motsvarighet bland män. Men jag har gjort ett val att spela en annan mansroll.

Du och din hustru hade levt tillsammans i 16 år innan det kom fram att du var transvestit?

– Hon misstänkte länge att det var något, men hon kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag hade alltid en trovärdig förklaring till hands. Men hon avslöjade mig genom en förpackning strumpbyxor i soppåsen och parfymdoft på kudden som hon inte kände igen. Eftersom hon trodde att jag hade haft en annan kvinna hemma berättade jag att det bara var jag.

Förhållandet klarade sig, men ni höll din transvestism hemlig i många år?

– Ja, i fjorton år. Från 1989 till 2003.

När du beslutade dig för att träda fram var du nöjeskung i Malmö?

– Ja, det stod på löpsedlarna. Jag gjorde det som en protest mot mansrollen, men också för att undvika en massa skitsnack. Och jag orkade inte leva i garderoben längre. Jag är ju så här och klär mig likadant som halva jordens befolkning, hur harmlöst kan det vara? Vad är problemet? Vad folk ska säga? Det var ju det som var problemet! Men då fick de säga vad de ville! Och jag fick aldrig några negativa reaktioner.

Kan det bero på att du gick ut offentligt med det?

– Jag tror det beror på att jag var en offentlig person och att folk lyssnade på vad jag sade. Jag var en känd person i Malmö och hade varit ute och pratat mycket om andra saker. Och nu är han transvestit också, ansåg väl folk, det blev inget dramatiskt. Men visst blev det en snackis som många kommenterade. Kvinnor visade empati och ställde många frågor om hur jag och min hustru haft det. Män ville inte prata om det. De frågade som vanligt hur affärerna gick och om jag jobbade mycket.

Vilka är de vanligaste frågorna du får i dag?

– Det roliga är att när jag går på stan eller reser mellan mina föreläsningar så får jag inga frågor. Jag känner inte ens att folk tittar på mig. På föreläsningarna undrar många över att jag är heterosexuell. Det finns någon sorts fördom om att transvestiter är homosexuella. Kanske för att mansrollen innehåller en rädsla både för homosexualitet och kvinnlighet.

Och rädsla föder misstänksamhet?

– Ja, det finns också en mer generell misstänksamhet i samhället. För att bota den inför vi en massa diskrimineringslagar. Men de får inte folk att inse varför det är dumt att trakassera invandrare, homosexuella eller människor som är annorlunda. Det handlar ju om att förklara att vi måste bygga ett samhälle där alla kan vara delaktiga och att all utveckling bygger på oliktänkare. Vi vet till exempel att massor av människor kommer att lämna arbetsmarknaden framöver och att vi har en åldrande befolkning. Om man först gör sig känd som ett land där ingen människa som ser annorlunda ut duger på arbetsmarknaden, och sedan inser att vi behöver vara fler - så funkar det ju inte att bjuda in dem då! Någon måste förklara det. Vi måste fatta att det är de som finns här i landet i dag, med kontakter runt om i världen, som ska ringa och säga Kom hit, det är skitbra att bo i Östersund!

---------------------

FAKTA: Claes Schmidt/Sara Lund

Aktuell: Med föreläsningen Kvinnor, män och alla vi andra på Gamla teatern torsdag den 21 november.

Ålder: Född 49, men har uppgraderat mitt tänk till en 73:a. (Känner som en 30-åring, tänker som en 40-åring – men är snart 65 år.)

Bor: Malmö.

Familj: Hustrun Anita.

Bakgrund: Utbildad maskiningenjör, men blev trummis och sångare i olika band och turnerade på 70-talet. Var med och drog igång artistbolaget United Stage. Drev nöjesanläggningen Slagthuset i Malmö tillsammans med sin hustru Anita mellan 1993 och 2009. Skrev eventhandboken Företagens festhandbok innan det fanns event. Turnerar i dag med handväska som Sara Lund. Fick Stora Talarpriset 2011 och kom i december 2012 ut med boken "Från Man till Människa".

Förebild: Hasse & Tage. De var alltid på den lilla människans sida.

Drivkraft: Lust.

Älskar: Min hustru så klart. Men också mat och glada och positiva människor. Ju roligare desto roligare – det är mitt valspråk.

Avskyr: Människor som inte klarar av att vara nyfikna på andra människor. Att städa. Jag avskyr också monotoni eftersom jag är lustdriven och att vara anställd eftersom jag vet att jag skulle tröttna.

Rädd för: Den stigande rädslan i samhället, grundad på okunskap. Rädslan är människans värsta fiende och kan leda till hat, våld och krig. Jag är rädd för människor med för lite kunskap och för mycket makt. Förr hette det att kunskap är makt, men i dag har okunskapen tagit sig ända in i riksdagen.

Gillar bäst med att vara Claes Schmidt/Sara Lund: En gång i tiden hatade jag Claes. Han var en fegis som inte vågade stå för Sara. Då var Sara en tillflykt, en sida jag kunde leva ut i hemlighet. Men hon var den som gjorde en människa av Claes. I dag är Claes och Sara samma person och jag kan använda det till något bra.

Råd till mänskligheten: Var dig själv – alla andra finns redan. Ett kanonuttalande av Oscar Wilde. För om du vågar vara dig själv behöver du inte vara rädd för andra som är det.

Längtar efter i livet: Att få bo i världens bästa land där vi inser att allt hänger ihop. Vårt välstånd är byggt med hjälp av andra, nu har vi en möjlighet att få ge tillbaka en del. Varför murar så många in sig i en världsbild byggd på rädsla? Livet är fantastiskt och det är inte farligt att leva!

Artikeln kommer från 100% Östersund.