Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag har sagt att medlemskapet är livslångt”

Katarina Franck lyckas fylla hela Gamla Tingshuset i Östersund varje onsdagskväll med tjejer som lär sig konst.

– Många av dem kommer att driva stans utveckling som vuxna. Det känns spännande och betryggande, säger hon.

Annons

Katarina Franck är övertygad om att alla människor har behov av att skapa. Hon borde veta. Hon är neuropsykolog. På senare år även omskolad till vetenskapsjournalist. Många känner igen hennes röst med Vänersborgsdialekt från vetenskapsradion, framför allt 2009 när det var 200 år sedan Darwin föddes. Då fick hon chansen att göra uppmärksammade program om en av sina främsta inspirationskällor.
Katarina Franck har också ett eget konstintresse, men just nu inte mycket tid att utöva. Konst för Tjejer tar tid.
Verksamheten som varje onsdag fyller Gamla Tingshuset med 50 tjejer i åldrarna 12-25 år, började med att Katarina fick tag på en ateljé i huset. Underförstått ska de som får lokal också bidra med något för ungdomar. Katarina fick frågan av husets förening om hon inte kunde göra något för just tjejer.
Det började trevande med workshops under några vinterhelger 2010. Inlejda lärare spred sina kunskaper om allt från mörkrumsframkallning till måleri, kroki och tuschteckning. Så småningom fick Katarina hjälp från eleverna på Konstskolan där hon själv har gått. 15 hjälpledare fick in en fot. Förra hösten smällde det till. 80 tjejer kom på en workshop.
Förra våren var tiden mogen att börja med regelbundna kvällar.
När ÖP tittar in en onsdagskväll den här hösten bågnar huset av unga tjejer. Några dröjer sig kvar i trapphuset. Andra sitter samlade runt ett stort bord där de tillverkar masker tillsammans med en scenograf.
Hjälpledarna är nya för i höst. För som ett paradoxalt svar på ÖP:s serie om behovet av ökande befolkning i Östersund, säger Katarina att resultatet av de 15 hjälpledarnas engagemang i våras, är att samtliga har lämnat stan. De fick helt enkelt råg i ryggen, tror hon.
– Fast de säger ”när vi kommer tillbaka ska vi jobba åt Konst för tjejer” och jag har sagt att medlemskapet är livslångt.
Katarina Franck är stolt över verksamheten hon har dragit igång. Hon säger att små städer har en tendens att ”sälja ned sig”, att inte vara stolta över vad man är bra på. Genom alla de universitetsstudenter som söker sig till Konst för Tjejer har Katarina fått höra att något liknande inte finns på annat håll.
– Det här är ett storstadsfenomen och det har storstadsstatus. Låter det kaxigt att säga så?
Själv trivs hon bättre i stan tack vare Konst för Tjejer, säger hon.
– Annars skulle jag inte träffa så många bra ungdomar som har blivit mina vänner.
Katarina Franck vill med sitt projekt sätta igång kreativa processer och lära ut grundläggande tekniker. Målgruppen är tjejer eftersom de normalt inte får stor del av samhällets resurser, menar hon. Poängen är att det är gratis, att tjejer från olika socialgrupper och kulturer kan mötas genom att göra något de tycker är roligt. Eftersom leken betyder så mycket för fantasi och utveckling är Katarina övertygad om Konst för Tjejer bidrar till utvecklingen i Östersund.
Annars har hon ett snabbt svar på vad annars bidrar mest till att Östersund kan växa:
– Det ska vara lätt att resa härifrån och komma hit, säger hon.

Annons