Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

– Jag hoppas att min låt kan öppna ögonen på folk

I ett speciellt Cornelisskåp står en ram med ett papper som betyder lite mer för Stina än resten av grejerna i rummet.

Annons

I en lägenhet på Frösön bor 24-åriga Stina Millner Palmqvist tillsammans med katten Elis.

Vid en första anblick av lägenheten ser det ut som vilket boende som helst, men i Stinas rum pryds väggar av tavlor, affischer och bilder på hennes stora idol Cornelis Vreeswijk.

I ett speciellt Cornelisskåp står en ram med ett papper som betyder lite mer för Stina än resten av grejerna i rummet.

Det är ett bevis på att hon med tillstånd från Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne har fått göra en bearbetning på låten ”Somliga går med trasiga skor”.

Stinas version heter ”Somliga barn” och handlar om barn som föds med ett handikapp, precis som hon själv gjorde.

– Cornelis är min allra största musikaliska förebild. Jag har älskat honom sedan jag var 15 år, berättar Stina.

Idén till låten ”Somliga barn” kom när Stina gick i Riksgymnasiet i Umeå.

– Vi satt och fikade och några började sjunga ”somliga barn föds med bara ett ben” med ”somliga går utan skor”-melodi eftersom de visste att jag älskar Cornelis. Då fick jag en idé och sa till dem: ”ni får komma in till mig sedan och se vad jag har skrivit”. Det tog bara en halvtimme att skriva låten, säger Stina.

Men det var åtta år sedan. Det är först nu som Stina gjort något av låten och äntligen har hon chans att höra den på radio. Fast det har inte varit helt lätt och det tog två år för henne att få den godkänd och Stim-anmäld.

– Den hade legat hur länge som helst när pappa sa ”Stina du måste göra något åt den”. Men jag sa att det är omöjligt för det är en av Cornelis mest kända låtar. Då sa pappa att jag måste prata med en advokat, men jag svarade att det törs jag inte, berättar Stina.

Hon tog mod till sig och kontaktade advokaten Anders Pethrus på Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne. Han har ansvar för Cornelis verk.

Efter några nej, med förklaringen att de inte godkänner några parodier på Cornelis-låtar, fick Stina till slut igenom sin text och via ett mejl fick hon okej från stiftelsen.

– Jag sa att det är inte min avsikt att stjäla den, jag gör en hyllning. Och att texten är viktig för att den handlar om fördomar mot funktionshindrade.

– Sedan pratade jag med en kvinna, licensing assistant på Warner Chappel Music, som först inte trodde att stiftelsen godkänt texten, men det hade den.

Stina, som har en CP-skada sedan födseln, har stött på många fördomar under sin uppväxt, men tycker att det har blivit bättre ju äldre hon har blivit.

– Om jag stöter på fördomar försöker jag slå bort dem, men jag klandrar inte dem som tittar heller för de vet inte. Men jag tycker att man hellre kan fråga än bara titta, säger Stina.

När hon var 11 år var hon med i programserie i radio som hette ”Sjuk för livet”, och redan då reagerade hon på både titeln och hur hon blev bemött.

– För det första är titeln helt befängd. Och när de presenterade mig sa de ”men vilket fruktansvärt öde för den här lilla tjejen”.

– Jag blev så arg att jag ringde upp programledaren efter och sa att ”du vet ingenting om mig”. Det behandlas också i ”Somliga barn”. Att stirra och inte veta något om folks liv och i stället döma på förhand, berättar Stina.

– Jag hoppas att min låt kan öppna ögonen på folk. Och att den får positiv respons. Jag är rädd för att folk ska tycka att jag förstör Cornelis låt, fortsätter hon.

”Somliga barn” är inte den enda låten som Stina har skrivit, utan på hennes blogg ligger flera egenskrivna låtar. Bland annat en som heter ”Försäkringskassan skriver och får svar” där hon på ett humoristiskt sätt kritiserar Försäkringskassan och deras neddragningar.

Texten börjar: ”Lite klä på sig, lite klä av sig och torka rumpan kan hon visst också, nu får det glömmas en liten timma för vi kan spara lite pengar då. Och flera gånger så har hon påstått att hon inte är frisk i höger hand. Måhända att den är svår att tvätta, men alla måste väl ta skit ibland. När hon ska äta så ska det hjälpas för hon kan inte skära upp sin mat, men det är lögner tror vi i vart fall för vi har hört att hon är ganska lat.”

Den låten uppmärksammades i radio, tv och tidningar när den kom.

– Den hamnade i tv! Jag skulle egentligen ha varit sjukskriven då eftersom jag opererat handen, men det blev de två mest hektiska månaderna i mitt liv. Jag hoppas att ”Somliga barn” får samma uppmärksamhet. Jag tycker att den ska nå ut, säger Stina.

I framtiden hoppas Stina på att kunna förverkliga en dröm hon haft länge: att lära sig spela gitarr. Och självklart fortsätta att skriva både låtar och dikter. Så kanske, kanske det kommer ett helt album någon gång i framtiden med samhällskritiska texter.

– En av mina drömmar är att förmedla mig genom musik och dikter, säger Stina.

Läs Stinas blogg och lyssna på hennes andra låtar på:

smillner.blogspot.com