Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag ifrågasätter Karin Thomassons uttalande...

Filmaren Clara Bodén kommenterar Karin Thomassons svar (ÖP 27/9) på Stefan Hallgrens artikel "Det är inte ett kulturhus vi behöver" (ÖP 26/9)

Annons

Jag läser inte Hallgrens artikel som att han framför en önskan om att samla kreativa näringar i ett eget företagshus och behöver fingervisningar om hur det kan eller inte kan gå till. Inte heller läser jag, som Thomason svarar, att artikeln ställer offentligt finansierad kultur mot kulturföretagande.

Jag läser Hallgrens artikel som att han vill prata om att kreativa näringar kräver en strategisk kommunal förankring för att kunna existera på en plats. Att det finns behov av olika lokaler, ytor och experimentarenor. Jag läser ett påstående om att ingen politiker arbetar för det, som möts av att kommunen inte får gynna enskilda företagare.

När jag och mina vänner slängde oss från hopptornet på Lövstabadet drev kommunen det. Efter kommunen lämnat in handduken tog en lokal företagare över driften av området under olika krav. När jag går förbi området idag märker jag att jag börjat se på det som någons långsiktiga investering.

Jag ser på det som en smart minuspost i en bokföring i byte mot en dålig utgift i kommunens budget. Som lönsamma utgifter för den som kan ha det i nuet, för att i långa loppet bli till vinst. Jag vet inte om det är så, men jag märker att det är så jag nu ser på det området.

Och jag ställer mig frågande till uttalanden att kommunen inte kan gynna enskilda företagare.

Jag ifrågasätter uttalandet i ljuset av att man säljer Semsåskolan för en symbolisk summa under förutsättning att köparna river och bygger flerfamiljshus på tomten. Jag ifrågasätter uttalandet i ljuset av att man säljer fastigheter nedanför golfbanan på Frösön för en struntsumma mot krav på riktad verksamhet i diverse år. Jag ifrågasätter uttalandet i ljuset av de kontraktskrivningar som skett i samband med bygget av fotbollsarenan, i upphandlingar om driften på Verkön etc.

Jag undrar vad är det kommunen tror att de förhandlar med för idealistiska gynnare då? Jag vill tro att man gemensamt sett en helhet, ett behov, en möjlighet. Jag vill betona att detta inlägg inte vill kritisera företagare som ser möjligheter i den typen av situationer.

Det som gör att jag skriver inlägget är för att jag upplever att just det argumentet från politiskt håll gör att viktiga samtal, så som frågan om vilken strategi kommunen har för att förankra kreativa och kulturella näringar och dess producenter på denna plats, skiftar fokus eller stannar av.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons