Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag rörde vid träden och sa 'hej då"

När hon var 18 år gick hon ut i skogen och sa farväl till naturen hemma i Yorkshire, England. Hon visste att hon inte skulle återvända.

Efter en 35 år lång parantes i Danmark har hon hittat hem igen, i Söderhögen utanför Rätan.

Annons

"Ska du bosätta dig här?"

"Ska du bo här året om?"

När Renee Darley för fyra år sedan åkte till Söderhögen för att kolla på den gamla gården som var till salu ville ägarna förvissa sig om att hon kom för att stanna, och att hon förstod vad det innebar att bo här mitt i smällkalla vintern.

"Ja", svarade Renee glatt på alla frågor. Här ville hon bo.

Jag slirar fram i nysnön. GPS:en i mobilen påstår att jag "anlänt till destinationen". "Du ska fortsätta några gårdar till", säger Renee, när jag ringer henne för att hitta rätt.

När jag svänger upp mot det röda bostadshuset står hon ute på gårdsplanen, i grå kofta och svart stickad schal.

– Vi kan väl börja med att gå till fåren, medan det fortfarande är lite dagsljus, säger Renee, samtidigt som hon lyfter en dunk med vatten från bron och ställer på en snösläde.

– Den här är bra att använda till allt möjligt, säger hon och pekar på släden.

Vi går efter byvägen. Öppna åkrar breder ut sig över landskapet, och den vita snötäckta marken flyter samman med det tunna molntäcket på himlen. Jag tänker att det är som att ha hamnat mitt i ett fotografi av mästerfotografen Sune Jonsson. Han som dokumenterade gamla bondemiljöer i Västerbotten.

För Renee har natur och djur alltid varit viktigt. Hon är född i området Vale of Pickering som ligger i Yorkshire i nordöstra England.

När Renee var 18 år förstod hon att det var dags att ta farväl av hembygden. Hon gick ut i skogen, rörde vid träden och tog farväl.

– Jag tror att det har hjälpt mig senare, att jag gjorde ett konkret avslut. Kanske låter det fånigt.

Under 35 år bodde hon i Danmark, utanför Köpenhamn.

– Tiden i Danmark var en lång semester, eller ett långt misstag, säger hon.

Hennes vuxna dotter bor kvar där.

– Hon förstod att det var dags för mig att lämna Danmark, och hon trivs väldigt bra här när hon kommer hit och hälsar på.

Vi promenerar förbi ett gult hus med en handikappramp. På grannens mark har Renee några av sina får.

– Grannen är till stor hjälp, trots att han inte kan gå. Han hjälper mig med snön och att hitta får som rymt, säger hon.

Vattendunken glider av snösläden när vi svänger av från vägen mot en gammal ladugård. Jag hjälper henne att lyfta upp den igen.

Fåren bräker när de förstår att det är mat på gång och Renee utfodrar med hö och fyller på med nytt vatten.

Hon har runt 100 får, av sex olika raser, de flesta är av rasen Spelseu. Ullförädling är hennes huvudverksamhet, men som för de flesta småföretagare måste Renee göra lite av varje. Hon bloggar om sina får och om livet i Söderhögen, hon driver ett litet kafé och hon reser runt på marknader och utställningar.

Det var efter en semester på Nya Zeeland som hon tog beslutet att det var dags att flytta från Danmark. Hon började leta på nätet efter länder och platser, och hittade Jämtland – och Jämtlands president.

– Jag blev så förvånad när jag läste om presidenten, jag trodde ju att Jämtland hörde till Sverige, säger hon och skrattar.

När hon läste om Jämtlands historia och såg bilder på naturen var det klart.

– Jämtar är sig själva, de har varit tvungna att slåss för sin överlevnad. De är starka och av en pålitlig karaktär.

Långbacken kallas hennes gård i Söderhögen. En gård som dateras ända tillbaka till 1884.

Inne i huset där Renee bor har tiden stannat. Innan hon flyttade hit användes det bara som sommarbostad. Många av husets gamla möbler följde med köpet.

Renee har gjort upp en eld och ställer fram kaffekoppar.

– Det här tycker jag är fantastiskt! säger hon, och går och hämtar ett blått runt träkärl.

På undersidan står initialerna "N.A.S.". Nils Andersson var syskonbarn till mannen som byggde gården.

– Han har tillverkat en massa möbler som finns kvar här.

Hästar, höns, hundar och två nyinköpta kor bor också på Långbacken. Till sommaren hoppas Renee att hon ska kunna tillverka och sälja hemgjord glass.

Kreativa idéer för att överleva saknar hon inte, men om några år fyller Renee pensionär. Och hon önskar att fler ska ges möjlighet att kunna bo och verka i den jämtländska naturen.

– Min dröm är att komma på en idé som kan ge pengar. Och att någon ung människa ska vilja komma hit och ta över och kunna bo och leva här. Här där det är så fantastiskt fint och hälsosamt att vara.