Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag sövdes ner synskadad och vaknade blind"

Som 3-åring upptäckte Mattias Olofssons föräldrar att han inte reagerade på tilltal, han var gravt hörselskadad, och som 13-åring blev han blind. Men hans disfunktioner hindrar honom sällan från att göra det han älskar. För ett tag sen tog han hem segern i Cuprums DJ Challenge-tävling.

Annons

Innan jag åker till Mattias är jag förväntansfull och lite spänd. Förväntansfull över att få höra hans livshistoria, om musikintresset och hur dj:andet fungerar utan syn. Spänd för att råka säga "titta hitåt", "vi ses", eller något annat klantigt.

Den farhågan tar Mattias snabbt död på.

– Jag har en vän som brukade be om ursäkt när han råkade säga "vi syns" och sa fort att han menade "vi hörs" i stället. Men då sa jag åt honom att det är precis så jag vill att folk ska säga. Det är ju så man säger, berättar Mattias och skrattar.

Han var två månader när han tappade synen på högra ögat. Det vänstra såg han två procent med, men när han var 13 år blev han helt blind.

– Det var i oktober 1996. Näthinnan lossnade under en operation då de försökte rädda ögat. Så jag sövdes ner synskadad och vaknade upp blind, säger Mattias och fortsätter:

– Det var precis i början av tonåren, så visst var det känsligt. Jag var nere ett tag, men jag slutade med det. Jag har alltid varit positiv av mig och ser alltid möjligheter före hinder. Folk som träffar mig brukar säga att de blir glada efter två, tre minuter.

Färg- och bildminnet har han fortfarande kvar, men det kommer blekna med tiden. Men det han sörjer mest är de motordrivna fordonen han skulle vilja köra.

– Jag vill köra skoter, bil och flyplan ... Hade jag inte blivit blind skulle jag nog ha gått i farsans fotspår och blivit pilot.

Hörselskadan lider han inte lika mycket av, men tar han av sig hörapparaten skulle han vara näst intill döv. Trots det är musiken en stor del av hans liv.

– Jag har alltid gillat att underhålla folk och vissa kallar mig pajas. När en kompis i Västerås tipsade mig om ett program som gjorde att jag kunde synka mina hjälpmedelsprogram till datorn med ett dj-program, så tänkte jag att jag kunde börja dj:a.

Det var kring 2003 och nu spelar Mattias så ofta han kan, bland annat på discona som Mika fritid ordnar. Och nu senast gav dj:andet honom en resa till New York i och med förstaplatsen i Cuprums DJ Challenge-tävling.

– Jag hade syntolkning och fick veta att det var jättemycket folk på dansgolvet när jag spelade, det var jättekul.

Det är dags att avrunda en trevlig stund av prat och fotograferande med många skratt. Medan jag klär på mig släcker Mattias efter oss i köket. Jag kliver ut i trapphuset och vänder mig om.

– Det var kul att träffas, vi ses, säger han.

– Japp, vi ses!

Artikeln kommer från 100% Östersund.