Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag var så nära att ge upp ibland"

Han har precis blivit tilldelad Bragdguldet, är kandidat till Jerringpriset, nominerad till både Årets manlige idrottare och Årets prestation samt Årets lag på Svenska Idrottsgalan.

Johan Olssons sanslösa uppvisning och guldlopp på VM-femmilen är inskriven i historieböckerna och är en av de allra största sportsliga händelserna 2013.

Annons

"Det är vinna eller försvinna. Antingen är jag 20:e eller så vinner jag. Jag skiter i bronset eller vad som helst. Jag vill vinna. Det var bara att köra".

Orden är Johan Olssons egna, från segerintervjun i SVT.

Han upprepade orden om och om igen den där soliga eftermiddagen i italienska Val di Fiemme. Det var söndagen 3 mars 2013. Alla journalister ville ha en liten bit av guldhjälten från Östersund. Han som hade gjort det omöjliga. Något få trodde skulle räcka ända fram. Efter drygt en mil gick Johan loss från klungan och det visade sig vara ett guldryck.

Olssons första individuella mästerskapsguld. 50 kilometer klassisk stil, masstart.

Han hinner inte ta en svensk flagga. Men han hinner njuta på upploppet. Sträcker armarna i skyn flera gånger och när han passerar mållinjen knyter han båda händerna.

– Det jag aldrig kommer förstå är hur jag klarade av det. Men det är väl så med vissa saker. Att man själv inte förstår. Jag fattar inte hur jag pallade. Jag var så nära att ge upp ibland, men jag gjorde inte det. Man kastades mellan hopp och förtvivlan och det var en konstant dialog i huvudet, säger Johan Olsson.

Johan är just nu mitt inne i en ny säsong. Det som mycket väl kan bli hans sista säsong som elitåkare. Kroppen är sliten och Johan är inte längre beredd att göra de uppoffringar som krävs för att bli en vinnare.

– Jag kommer att ta ett rätt långt break efter säsongen och känna efter hur det känns. Det känns som det här är sista året på den här nivån. Det skulle kunna bli långlopp i stället. Den touren känns som den är lite bättre anpassad för de som har familj.

VM-guldet och de senaste årens framgångar med bland annat åtta mästerskapsmedaljer gör att Johan känner sig trygg inför OS i Sotji i februari. Säsongens stora mål.

– Ja, framför allt med framgången på femmilen på VM. När man har gjort någonting så bra så känner jag att jag nog aldrig kommer att överträffa det. Jag kommer att kunna göra något som är lika bra, men jag känner att jag inte kan överträffa det där loppet. Då får man på nått sätt en trygghet att satsa lite mera.

– Går det åt skogen så har jag ändå nått väldigt långt i min karriär.

Bästa chans på OS?

– Det är 15 kilometer klassiskt som är min bästa chans. Samtidigt känns det som att konkurrensen där är mördande. Det finns inga tillfälligheter på den distansen och det känns som det är många som är duktiga på klassiskt. Det krävs ett helt perfekt lopp och ändå vet man inte hur långt det kommer att räcka. Det är sporrande.

Ett OS-guld skulle vara en perfekt punkt för karriären va!

– Ja, det klart att det är drömmen och det är det som finns i tankarna, men just det motiverar mig egentligen inte. Det är så abstrakt. Det som motiverar mig mer är den här förbättringsprocessen. Att försöka slå mina egna rekord och se att jag är på väg att bli den bästa skidåkaren som jag någonsin har varit. Det är egentligen mer motiverande än själva guldet. Jag kan ju göra mitt livs lopp och det är ändå fyra stycken som spöar mig.

– Alla kommer att vara förberedda maximalt inför OS så det kommer att bli väldigt väldigt tufft.

Artikeln kommer från 100 % Östersund.