Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag var snabbast med en halv sekund"

Försäsongen har börjat bra för Frösöåkaren Douglas Hedin. Under det senaste lägret i Pitztal var han snabbare än hela det schweiziska fartlaget i störtlopp. Något som bådar gott inför världscuppremiären i Lake Louise i slutet av november.

Annons

Under förra säsongen tog Douglas Hedin från Frösön sina första världscuppoäng då han blev 22:a i störloppstävlingen i Beaver Creek, USA. I år satsar han vidare mot nya topp-30 placeringar. Ett rimligt mål med tanke på att försäsongen har börjat bra.

– Det går framåt och jag blir bättre och bättre. När vi tränade mot de schweiziska herrarna lyckades jag vara snabbast med en halv sekund i det sista åket, så det har gått ganska bra, säger Douglas.

Säsongens huvudsakliga fokus kommer att ligga på farttävlingarna i världscupen. Men Douglas säger att även OS i Sotji finns i bakhuvudet.

– OS är väl också ett mål, även om det känns lite långt bort just nu då Sverige har så få platser. Men det finns ju en liten chans att man kan ta sig dit. Men då måste jag göra topp-15 placeringar och åka mig till en plats.

Under förra säsongen var Douglas många gånger enda svenska herråkare på startlinjen i störtlopp. I år får han förhoppningsvis sällskap av Hans Olsson som kommit tillbaka från skada. En viktig comeback enligt "Dogge".

– Det är skönt att ha någon att umgås med. Det blir bättre nu när jag vet att han kommer vara med hela säsongen.

Vem av er är bäst?

– Jag, säger Douglas och skrattar.

– Men Hans är ju på väg tillbaka från en skada så det kan ju ta lite tid.

Hur ser den närmaste tiden ut för dig?

– Nästa vecka åker vi till USA och Kanada och kommer stanna i en månad. Vi åker dit ganska tidigt för att ha träningsläger inför världscuptävlingarna i Lake Louise i slutet av november. Redan under första skiddagen kommer vi tävla i en FIS-tävling för att komma in i åkningen.

Vad ser du fram emot mest i år?

– Det är väl att få starta i alla farttävlingar. Jag har inte kört Bormio, Kitzbühel och Val Gardena, så det vore roligt.

Är du aldrig rädd?

– Nej, då skulle jag aldrig starta. Jag kan ha respekt för backarna, men jag är aldrig rädd.

Hur har sommarträningen varit?

– Den har varit okej. Jag har inte sprungit så mycket i sommar eftersom jag inte vill gå ner i vikt, så det har blivit mycket styrka. Jag hade som mål att gå upp några kilon, men än så länge har jag bara blivit 3 kilo tyngre. Sen hade jag som mål att bli lite starkare också, men det hade jag inte blivit när vi körde maxtestet. Men jag tar mer på träning än vad jag gjort tidigare, så det är ju bra. Och jag har blivit mer uthållig än tidigare.

Varför vill du gå upp några kilo?

– Det känns som om alla väger ganska mycket på farttouren av en anledning. Jag ligger lite efter där, jag har en bit kvar.

Som yngre var du inte med i toppen i fartgrenarna, varför tror du att du har haft en sådan utveckling på senaste år?

– Jag har ingen aning. Men det är kanske för att jag vill åka och för att jag har lite känsla för fart.

Har du någon gång funderat på att göra något annat än att åka skidor?

– Jo, det har jag. Men det är kul när det går bra, det är den känslan man vill ha igen. När jag blev 22:a i Beaver Creek förra året blev jag så glad att jag nästan ville gråta. Det är den känslan jag vill åt igen och det är därför jag åker.